loading










Den brittiska fiolosofen Roger Scruton. Foto: Fronteiras do Pensamento/CC BY 2.0
Den brittiska fiolosofen Roger Scruton. Foto: Fronteiras do Pensamento/CC BY 2.0
Kultur

En sak kallad civilisation

Roger Scruton

Den 19 September 2019 tilldelades Sir Roger Scruton "Defender of Western Civilazation award" vid Intercollegiate Studies Institutes (ISI) 14:e årliga "Gala for Western Civilization". Sir Roger Scruton kommenterade priset med dessa ord.

Det är en stor ära att utnämnas till 2019 års "försvarare av den västerländska civilisationen" av ISI, en organisation som jag länge varit kopplad till och vars arbete verkar vara allt viktigare och alltmer nödvändigt, inte bara för ungdomar utan också för oss, den äldre generationen, som försöker att kommunicera de saker som vi har kunskap om.

Den västerländska civilisationen har utsatts för många attacker på grund av att den är västerländsk. Ordet västerländsk har i dag blivit ett skällsord för många av världens människor, och särskilt av folk som inte har den blekaste aning om vad det betyder historiskt, metafysiskt eller poetiskt sett. Vår västerländska civilisation är inte någon märklig, inskränkt besatthet hos människor som råkar bo i en viss geografisk del av världen. Den är ett arv som ständigt expanderar, ständigt inkluderar nya saker. Den är något som har givit oss kunskapen om det mänskliga hjärtat, som har gjort det möjligt för oss att frambringa inte bara underbara ekonomier och underbara sätt att leva på i världen som är vår, utan även de stora konstverken, religionerna, systemen med lagar och styrelseskick, alla andra saker som faktiskt gör det möjligt för oss att värdesätta att vi lever i den här världen, framgångsrikt så långt det är möjligt.

Vad är en civilisation?

Låt oss lägga idén om västerländsk civilisation åt sidan. När allt kommer omkring beror det ju på vilket håll du färdas runt jorden huruvida det är väst eller öst. Titta istället på begreppet civilisation. Vad är den? Den är verkligen en slags koppling mellan människor, inte bara hur människor förstår sina språk, sina seder, sina beteenden, utan även hur de anknyter till varandra, öga mot öga, ansikte mot ansikte i vardagslivet som de delar.

Den är något som har vanliga dimensioner på arbetsplatsen och i samhället, i våra dagliga liv. Men den har också en högkultur byggd på sig: konstverk, litteratur, musik, arkitektur och så vidare. Dessa är våra sätt att förändra världen för att vara mer hemma i den.

Jag anser att detta är särdragen i västerländsk civilisation, att den är en omfattande civilisation som ständigt ger oss nya sätt att vara hemma, sätt att vara i förhållande till varandra, som bringar fred och intresse som de primära förbindelserna mellan grannar.

Trångsynthet

Jag själv har nu uppenbarligen ådragit mig en hemskt massa bekymmer genom att försvara västerländsk civilisation. Det verkar vara ett av vår tids märkliga särdrag att ju mer benägen du är att försvara den, desto mer betraktas du som någon slags trångsynt person. Men det är de människor som kommer med sådana anklagelser som är de verkligt trångsynta. Det är människor som inte ser precis hur stor och omfattande vår civilisation har varit och fortfarande är.

Vi växte upp med till exempel den hebreiska bibeln, ett forntida dokument som förevigar civilisationen i det förklassiska Mellanöstern. Den ger oss en känsla av hur människor är i stamsamhällen när de vandrar genom öknen och så vidare.

Vi lärde oss och studerade de stora eposen från Rom och Grekland, vilket lärde oss olika språk – döda språk, men språk som visade världen i ett annat ljus än våra egna språk i dag.

Vi växte upp med litteratur från medeltiden, mycket av den påverkades naturligtvis av arabisk litteratur. Vi nattades faktiskt alla med godnattsagor från "Tusen och en natt".

Ju mer du tittar på det, desto mer omfattande och universellt ter sig arvet från vår civilisation. Och det är något som vi tenderar att glömma bort i dag. Det är inte ett inskränkt testamente. Det är något som faktiskt är öppet för alla typer av innovation, som accepterar hela människan som sitt ämne.

Det är verkligen så som jag har sett på det. Jag har alltid glatt mig åt att vara lärare i de humanistiska ämnena, för jag inser att det är vad det handlar om. Det handlar om att vara människa och alla de många sätt som det sättet att vara på är diversifierat och omfattande i den värld vi befinner oss i i dag.

Vems trångsynthet?

Vad vi än gör måste vi slå tillbaka mot anklagelsen att vår civilisation på något sätt är inskränkt, dogmatisk, trångsynt och exkluderande. Det är inte så. Jämfört med vad, kan man fråga sig? Jämfört med den kinesiska? Är vi inskränkta, trångsynta och exkluderande jämte den stora konfucianska traditionen? Inte alls. Jag växte, liksom många andra, upp med ett intresse för den kinesiska civilisationen. Vi läste Ezra Pounds översättning av de konfucianska sångerna. Vi förälskade oss alla i Mahlers "Das Lied von Der Erde", en av de bästa iscensättningarna av kinesisk poesi inom musiken, definitivt bättre än någonting jag har hört i kinesisk musik. Och där har du det. Där är en trångsynt kommentar.

Men låt oss erkänna att den inte alls är trångsynt. Det är ett bevis för de öppensinnade och generösa aspekterna av vår kultur att en kompositör som Mahler kunde sträcka ut sina romantiska wienska känslor i riktning mot dessa ensliga dikter som han tonsatte så vackert. I slutet av den sista av dem lämnas vi med det där otroliga ackordet som stannar inpräntat i luften, som Benjamin Britten beskrev.

Varför tvingas vi nu in i försvarsställning när det är så uppenbart, för alla som vet något om det, att det vi kallar västerländsk civilisation är ett annat namn för civilisationen som sådan och för alla civilisationens bedrifter som ungdomar behöver känna till och om möjligt förvärva? Problemet verkar enligt mig till stor del komma från invasionen av den akademiska och intellektuella världen, av aktivistgrupper som inte gör sig besväret att lära sig tillräckligt mycket för att veta vad de är emot, men som ändå definierar sin ståndpunkt i fråga om politiska agendor. Dessa politiska agendor handlar om att höra ihop i en räddningsgrupp: vi räddar oss själva för att vi tror på de rätta sakerna, och vi letar överallt efter den där giftiga närvaron som försöker utesluta oss från vårt rättmätiga arv.

Och alla nya frågor de engagerar sig i väljs utifrån dessa grunder. Det är frågor för människor som vill känna att sakernas befintliga ordning utesluter dem och att de därför har rätt att omkullkasta ordningen för att ge sig själva en plats högst upp. När de är i toppen kommer de sedan att omarrangera det som för att rena det från all gammal och korrupt påverkan som hittills haft för mycket att säga till om.

Jag anser att denna politiska aktivistinvasion på universiteten och inom de humanistiska ämnena och i alla dessa civilisationskanaler är en av de stora katastroferna i vår tid.

Men det hade inte behövt hända. Vi måste inte lyssna på dessa människor. Vi måste inte delta i de på förhand uppgjorda rättegångarna, fördömandena och häxjakterna som driver folk ut ur gemenskapen. Det är bara för att vi deltar som dessa aktivister är framgångsrika. Vi behöver inte vara med. Det är fullt möjligt att stå tillbaka och till och med skratta åt några av de saker som sägs.

Om du tittar på hela aktivistyran kring transpersoner och så vidare är mycket av det ren förvirring, och förvirring som människor vill räddas ifrån. Mycket av deras ilska är ett slags rop på hjälp. Håll dig lugn och säg: Det finns andra synsätt än ditt. Du kanske har en poäng, men det är inte den enda poängen. Låt oss diskutera saken. Låt oss se på det kontext av hela civilisationen och vart den är på väg.

Att göra det skulle räcka för att lösa upp en stor del av den spänning som har drabbat oss.

Tid för mod

Och jag känner att det nu är dags, särskilt genom institutioner som ISI, att återigen ingjuta mod och övertygelse i unga människor som vet att det är något fel med denna aktivistiska häxjakt på den gamla läroplanen. Tiden är inne, ser det ut som i mina ögon, för folk som mig och den äldre generationens lärare att ingjuta mod i ungdomar, att säga: Titta, du har en civilisation och ett arv som hjälper dig att förstå dessa saker. Att ge utrymme för aktivism av det här slaget, en aktivism som utestänger hela fält av mänsklig kunskap, är inte att göra dig själv en tjänst. Det leder dig inte till de saker som du faktiskt behöver i den värld som du kommer att utvecklas in i.

Vad du behöver göra är att föra dialog, vilket är vad civilisation handlar om. Försök att förstå det mänskliga tillståndet i all dess komplexitet. Och när folk försöker radikalisera och politisera läroplanen, och det som lärs ut och berättas om på universiteten, behöver du inte gå med på det här. Du kan till och med skratta åt dem. Det är fortfarande lagligt att skratta åt folk i vårt land och i vår civilisation. När allt kommer omkring är komedi en av civilisationens stora gåvor. Och det är upp till dig, tycker jag, att utöva det.

Så mitt avslutande budskap är att vi inte bör känna oss förtvivlade över den västerländska civilisationen. Det är bara så att vi noga bör erkänna att vi inte talar om någon inskränkt, trångsyn sak som kallas västerländsk. Vi talar om en öppen, generös och kreativ sak kallad civilisation.

Publicerad med tillstånd av ISI.org

Sir Roger Scruton is one of the world’s leading conservative thinkers. In his nearly 50 books, he has explored the philosophical depths of human nature, politics, and culture. He is a visiting professor of philosophy at the University of Oxford and senior fellow at the Ethics and Public Policy Center. He is also a fellow of the Royal Society of Literature and a fellow of the British Academy. In 2016 Queen Elizabeth II knighted Scruton for his services to “philosophy, teaching, and public education.”

Åsikter som uttrycks i artikeln är författarens och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Hjälp oss att driva tidningen vidare! 

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss. 

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading










Den brittiska fiolosofen Roger Scruton. Foto: Fronteiras do Pensamento/CC BY 2.0
Den brittiska fiolosofen Roger Scruton. Foto: Fronteiras do Pensamento/CC BY 2.0
Kultur

En sak kallad civilisation

Roger Scruton

Den 19 September 2019 tilldelades Sir Roger Scruton "Defender of Western Civilazation award" vid Intercollegiate Studies Institutes (ISI) 14:e årliga "Gala for Western Civilization". Sir Roger Scruton kommenterade priset med dessa ord.

Det är en stor ära att utnämnas till 2019 års "försvarare av den västerländska civilisationen" av ISI, en organisation som jag länge varit kopplad till och vars arbete verkar vara allt viktigare och alltmer nödvändigt, inte bara för ungdomar utan också för oss, den äldre generationen, som försöker att kommunicera de saker som vi har kunskap om.

Den västerländska civilisationen har utsatts för många attacker på grund av att den är västerländsk. Ordet västerländsk har i dag blivit ett skällsord för många av världens människor, och särskilt av folk som inte har den blekaste aning om vad det betyder historiskt, metafysiskt eller poetiskt sett. Vår västerländska civilisation är inte någon märklig, inskränkt besatthet hos människor som råkar bo i en viss geografisk del av världen. Den är ett arv som ständigt expanderar, ständigt inkluderar nya saker. Den är något som har givit oss kunskapen om det mänskliga hjärtat, som har gjort det möjligt för oss att frambringa inte bara underbara ekonomier och underbara sätt att leva på i världen som är vår, utan även de stora konstverken, religionerna, systemen med lagar och styrelseskick, alla andra saker som faktiskt gör det möjligt för oss att värdesätta att vi lever i den här världen, framgångsrikt så långt det är möjligt.

Vad är en civilisation?

Låt oss lägga idén om västerländsk civilisation åt sidan. När allt kommer omkring beror det ju på vilket håll du färdas runt jorden huruvida det är väst eller öst. Titta istället på begreppet civilisation. Vad är den? Den är verkligen en slags koppling mellan människor, inte bara hur människor förstår sina språk, sina seder, sina beteenden, utan även hur de anknyter till varandra, öga mot öga, ansikte mot ansikte i vardagslivet som de delar.

Den är något som har vanliga dimensioner på arbetsplatsen och i samhället, i våra dagliga liv. Men den har också en högkultur byggd på sig: konstverk, litteratur, musik, arkitektur och så vidare. Dessa är våra sätt att förändra världen för att vara mer hemma i den.

Jag anser att detta är särdragen i västerländsk civilisation, att den är en omfattande civilisation som ständigt ger oss nya sätt att vara hemma, sätt att vara i förhållande till varandra, som bringar fred och intresse som de primära förbindelserna mellan grannar.

Trångsynthet

Jag själv har nu uppenbarligen ådragit mig en hemskt massa bekymmer genom att försvara västerländsk civilisation. Det verkar vara ett av vår tids märkliga särdrag att ju mer benägen du är att försvara den, desto mer betraktas du som någon slags trångsynt person. Men det är de människor som kommer med sådana anklagelser som är de verkligt trångsynta. Det är människor som inte ser precis hur stor och omfattande vår civilisation har varit och fortfarande är.

Vi växte upp med till exempel den hebreiska bibeln, ett forntida dokument som förevigar civilisationen i det förklassiska Mellanöstern. Den ger oss en känsla av hur människor är i stamsamhällen när de vandrar genom öknen och så vidare.

Vi lärde oss och studerade de stora eposen från Rom och Grekland, vilket lärde oss olika språk – döda språk, men språk som visade världen i ett annat ljus än våra egna språk i dag.

Vi växte upp med litteratur från medeltiden, mycket av den påverkades naturligtvis av arabisk litteratur. Vi nattades faktiskt alla med godnattsagor från "Tusen och en natt".

Ju mer du tittar på det, desto mer omfattande och universellt ter sig arvet från vår civilisation. Och det är något som vi tenderar att glömma bort i dag. Det är inte ett inskränkt testamente. Det är något som faktiskt är öppet för alla typer av innovation, som accepterar hela människan som sitt ämne.

Det är verkligen så som jag har sett på det. Jag har alltid glatt mig åt att vara lärare i de humanistiska ämnena, för jag inser att det är vad det handlar om. Det handlar om att vara människa och alla de många sätt som det sättet att vara på är diversifierat och omfattande i den värld vi befinner oss i i dag.

Vems trångsynthet?

Vad vi än gör måste vi slå tillbaka mot anklagelsen att vår civilisation på något sätt är inskränkt, dogmatisk, trångsynt och exkluderande. Det är inte så. Jämfört med vad, kan man fråga sig? Jämfört med den kinesiska? Är vi inskränkta, trångsynta och exkluderande jämte den stora konfucianska traditionen? Inte alls. Jag växte, liksom många andra, upp med ett intresse för den kinesiska civilisationen. Vi läste Ezra Pounds översättning av de konfucianska sångerna. Vi förälskade oss alla i Mahlers "Das Lied von Der Erde", en av de bästa iscensättningarna av kinesisk poesi inom musiken, definitivt bättre än någonting jag har hört i kinesisk musik. Och där har du det. Där är en trångsynt kommentar.

Men låt oss erkänna att den inte alls är trångsynt. Det är ett bevis för de öppensinnade och generösa aspekterna av vår kultur att en kompositör som Mahler kunde sträcka ut sina romantiska wienska känslor i riktning mot dessa ensliga dikter som han tonsatte så vackert. I slutet av den sista av dem lämnas vi med det där otroliga ackordet som stannar inpräntat i luften, som Benjamin Britten beskrev.

Varför tvingas vi nu in i försvarsställning när det är så uppenbart, för alla som vet något om det, att det vi kallar västerländsk civilisation är ett annat namn för civilisationen som sådan och för alla civilisationens bedrifter som ungdomar behöver känna till och om möjligt förvärva? Problemet verkar enligt mig till stor del komma från invasionen av den akademiska och intellektuella världen, av aktivistgrupper som inte gör sig besväret att lära sig tillräckligt mycket för att veta vad de är emot, men som ändå definierar sin ståndpunkt i fråga om politiska agendor. Dessa politiska agendor handlar om att höra ihop i en räddningsgrupp: vi räddar oss själva för att vi tror på de rätta sakerna, och vi letar överallt efter den där giftiga närvaron som försöker utesluta oss från vårt rättmätiga arv.

Och alla nya frågor de engagerar sig i väljs utifrån dessa grunder. Det är frågor för människor som vill känna att sakernas befintliga ordning utesluter dem och att de därför har rätt att omkullkasta ordningen för att ge sig själva en plats högst upp. När de är i toppen kommer de sedan att omarrangera det som för att rena det från all gammal och korrupt påverkan som hittills haft för mycket att säga till om.

Jag anser att denna politiska aktivistinvasion på universiteten och inom de humanistiska ämnena och i alla dessa civilisationskanaler är en av de stora katastroferna i vår tid.

Men det hade inte behövt hända. Vi måste inte lyssna på dessa människor. Vi måste inte delta i de på förhand uppgjorda rättegångarna, fördömandena och häxjakterna som driver folk ut ur gemenskapen. Det är bara för att vi deltar som dessa aktivister är framgångsrika. Vi behöver inte vara med. Det är fullt möjligt att stå tillbaka och till och med skratta åt några av de saker som sägs.

Om du tittar på hela aktivistyran kring transpersoner och så vidare är mycket av det ren förvirring, och förvirring som människor vill räddas ifrån. Mycket av deras ilska är ett slags rop på hjälp. Håll dig lugn och säg: Det finns andra synsätt än ditt. Du kanske har en poäng, men det är inte den enda poängen. Låt oss diskutera saken. Låt oss se på det kontext av hela civilisationen och vart den är på väg.

Att göra det skulle räcka för att lösa upp en stor del av den spänning som har drabbat oss.

Tid för mod

Och jag känner att det nu är dags, särskilt genom institutioner som ISI, att återigen ingjuta mod och övertygelse i unga människor som vet att det är något fel med denna aktivistiska häxjakt på den gamla läroplanen. Tiden är inne, ser det ut som i mina ögon, för folk som mig och den äldre generationens lärare att ingjuta mod i ungdomar, att säga: Titta, du har en civilisation och ett arv som hjälper dig att förstå dessa saker. Att ge utrymme för aktivism av det här slaget, en aktivism som utestänger hela fält av mänsklig kunskap, är inte att göra dig själv en tjänst. Det leder dig inte till de saker som du faktiskt behöver i den värld som du kommer att utvecklas in i.

Vad du behöver göra är att föra dialog, vilket är vad civilisation handlar om. Försök att förstå det mänskliga tillståndet i all dess komplexitet. Och när folk försöker radikalisera och politisera läroplanen, och det som lärs ut och berättas om på universiteten, behöver du inte gå med på det här. Du kan till och med skratta åt dem. Det är fortfarande lagligt att skratta åt folk i vårt land och i vår civilisation. När allt kommer omkring är komedi en av civilisationens stora gåvor. Och det är upp till dig, tycker jag, att utöva det.

Så mitt avslutande budskap är att vi inte bör känna oss förtvivlade över den västerländska civilisationen. Det är bara så att vi noga bör erkänna att vi inte talar om någon inskränkt, trångsyn sak som kallas västerländsk. Vi talar om en öppen, generös och kreativ sak kallad civilisation.

Publicerad med tillstånd av ISI.org

Sir Roger Scruton is one of the world’s leading conservative thinkers. In his nearly 50 books, he has explored the philosophical depths of human nature, politics, and culture. He is a visiting professor of philosophy at the University of Oxford and senior fellow at the Ethics and Public Policy Center. He is also a fellow of the Royal Society of Literature and a fellow of the British Academy. In 2016 Queen Elizabeth II knighted Scruton for his services to “philosophy, teaching, and public education.”

Åsikter som uttrycks i artikeln är författarens och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Hjälp oss att driva tidningen vidare! 

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss. 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024