Inkastaden Machu Picchu i nuvarande Peru byggdes på en bergskam. Nu tror sig forskarna veta varför.
Med djupa stup på tre sidor och 2 400 meter över havet är Machu Picchu en svårtillgänglig plats och forskare har grubblat över varför platsen valdes.
Nu har arkeologer antagligen funnit svaret på gåtan, i en studie som nyligen presenterats under en geologikonferens i amerikanska Phoenix.
Med hjälp av både satellitbilder och fältarbete har brasilianska forskare sett att förkastningslinjer, det vill säga sprickor i marken, löper genom området, dels i nord-sydlig riktning, dels i öst-västlig. Under Machu Picchu möts sprickorna, som ett X.
Enligt studien så valde inkafolket medvetet att placera sina städer där dessa förkastningar möts. En fördel var att det fanns lösa stenblock på platsen, som hade bildats vid jordbävningar och som kunde användas vid byggande.
– Machu Picchus placering är inte en slump. Det vore omöjligt att bygga på en plats så högt upp i bergen om inte substratet (det underliggande lagret) var uppbrutet, säger Rualdo Menegat, vid universitetet i Rio Grande do Sul, till Sciencealert.
Längs med förkastningarna rann också regn- och smältvatten, vilket gjorde det lätt för invånarna i staden att samla upp vattnet. Samma förkastningar innebar också ett ypperligt dränage, enligt forskarna, och innebar ett översvämningsskydd under de kraftiga regnoväder som drabbar området.
(TT)
