Ett år efter att ha avslutat sin Krilontrilogi påbörjade Eyvind Johnson skrivandet av romanen Strändernas svall, en modigt experimentell och lekfull omdiktning av Odysséen som samtidigt förblir förankrad i myten.

Eyvind Johnsons Strändernas svall (1946) baseras på Homeros Odysséen och utspelar sig liksom sin föregångare under antiken. Samtidigt är romanen en berättelse om sin samtid – undertiteln lyder ”En roman om det närvarande”. Likafullt kan man säga att Johnson använde sig av Homeros berättelse just för att den gestaltar något alltid närvarande. En myt är mer än en myt i det att den skildrar något som ständigt finns med oss.

När Strändernas svall publicerades första gången rönte den stor uppmärksamhet för sin språkliga djärvhet. Johnsons experimentlusta avmystifierade dock inte myten. I sin understreckare i SvD ”Eyvind Johnson visade att Odysseus är en av oss” (2016) beskriver Arne Mellberg kärnfullt vilken typ av roman Johnsons Strändernas svall vill vara: ”Medan James Joyce vände upp och ned på mytens Odysseus visade Eyvind Johnson på den fortsatta aktualiteten av Homeros våldsamma berättelse i andra världskrigets Europa.”