Man hör att de två första symfonierna är Beethovens, men de har en klar koppling till Mozart och Haydn. Det var med den tredje, "Eroica", som Beethoven kom att förändra inriktningen för hela den symfoniska repertoaren – både vad gäller harmonisk struktur och symfonins design, säger den lettiske dirigenten Mariss Jansons.
Inget tidigare verk hade skapats med sådan komplexitet och med så kontrasterande toner som Beethovens tredje symfoni ”Eroica”. Mest kontroversiell blev symfonin dock för att den till en början kallades för ”the Bonaparte”, eftersom Beethoven hade tänkt att dedikera symfonin till Napoleon som han beundrade.
När Beethoven fick höra att Napoleon hade utnämnt sig själv till kejsare tänkte han emellertid om, och gav istället verket den italienska titeln ”Sinfonia Eroica … composta per festeggiare il sovvernire di un Grande Uomo (”Heroisk symfoni, komponerad som en hyllning till minnet av en stor man”).
Den första, pompösa satsen skildrar ”hjältens” kamp, medan den andra långsamma satsen – en begravningsmarsch – handlar om hans död och den sörjande allmänheten. Scherzo och finalen hyllar arvet efter hjälten.
Napoleon och resterna av La grande armée på reträtt, Adolph Northen (1828–1876).
I tidigare symfonier var fjärde satsen oftast en snabb och munter upplösning, men Eroicas fjärde sats är utdragen och varierad, har stor emotionell spännvidd och innefattar även en fuga. Men särskilt den andra satsen har en emotionell bredd – från det sorgsna begravningstemat till mer trösterika, glada partier i dur.
”Eroica”, är dubbelt så lång som Haydns och Mozarts symfonier, och anses vara en av klassicismens milstolpar. Tematiskt sett är den mer emotionell än Beethovens tidigare verk och ses därför ofta som en början på konstmusikens romantiska period.
Men Eroica är inte ett romantiskt verk i sig, säger Mariss Jansons till The Gramophone. Möjligen har verket en touch av romantik i den tredje satsen, då hornen ger en representation av naturen, säger han, men i stort sett ser han det som ”ett klassikt verk med en mycket, mycket stor, central idé och ett enormt musikaliskt språk”.
– Exempelvis i finalen, när Beethoven uttrycker det andra temats stora kulmen med hjälp av bara tre horn, dubbla blås och stråkar. Det känns som att han omfamnar hela världen, som Mahler, säger Mariss Jansons enligt The Gramophone.
Här kan du höra Daniel Barenboim och West--Eastern Divan Orchestra framfröa Beethovens symfoni nr 3 på Royal Albert Hall i London, 21 juli 2012.
När Napoleon dog 1821 ska Beethoven ha sagt: ”Jag skrev musiken för denna sorgliga händelse för sjutton år sedan,” med begravningsmarschen i åtanke.
Mariss Jansons tycker att det är en av de bästa symfonierna som någonsin har skapats, säger han till The Gramophone:
– Musiken uttrycker så mycket att det inte finns ord att förklara vad jag känner när jag dirigerar denna symfoni. Den är så stor och omfattande.
– Vilket geni som introducerar och fullbordar så stora, omfattande och kosmiska musikaliska idéer med så knappa resurser, säger Jansons, och syftar på att symfonin är skriven för en standardorkester med bara ett extra horn.
Beroende på dirigentens stil och tolkning tar symfonin vanligen mellan 41 och 56 minuter att framföra, och består av de fyra satserna:
1. Allegro con brio (Ess-dur)
2. Marcia funebre: Adagio assai (C-moll)
3. Scherzo: Allegro vivace (Ess-dur)
4. Finale: Allegro molto (Ess-dur)
Tidigare artiklar i serien:
Beethovens symfonier: En introduktion
Beethovens symfonier: Nr 1 – Arvet från Haydn
Beethovens symfonier: Nr 2 – Hicka och rapar
Beethovens symfonier: Nr 3 ”Eroica” – En bro från klassicismen till romantiken
Beethovens symfonier: Nr 4 – En fest i fyra satser
Beethovens symfonier: Nr 5 – Den ikoniska "Ödessymfonin"
Beethovens symfonier: Nr 6 "Pastoralsymfonin" – En hyllning till naturen
Beethovens symfonier: Nr 7 – "Dansens apoteos"
Beethovens symfonier: Nr 8 – Den lilla symfonin med stark ton
