”Allting i den här symfonin ler,” sade Berlioz om Beethovens andra symfoni. Det är ett verk som är fullt av vigör och musikaliska skämt, trots att kompositören var djupt deprimerad när han skrev den 1802. Symfoni nr 2 var på många sätt nyskapande, och i sista satsen lär Beethoven ha fraserat sin dåliga mage.
När Beethoven skrev sin andra symfoni visste han att hans hörsel aldrig skulle bli bättre, utan snarare försämras. Det var en personlig katastrof för kompositören, som blev självmordsbenägen. Han led även av påtagliga magproblem, som visade sig extra tydligt vid stress.
– Beethovens magproblem, särskilt i stressiga perioder – som hösten 1802 – var legendariska, säger musikforskaren Robert Greenberg i sin föreläsningsserie ”How to listen to and Understand Great Music”.
Greenberg tolkar fjärde satsen, som inleds med ett litet utbrott, som hicka och rapar omsatt i musik.
– Ända sedan dagen för premiären har man förstått att det är detta som den här musiken handlar om. Beethoven tillbakavisade det aldrig; han måste faktiskt ha uppmuntrat det. Hur kunde annars en sådan tolkning bli vedertagen? säger Greenberg.
Stycket är historieberättande på högsta och grövsta nivå, skriver bloggaren ”A Pinch of Everything”:
”Lyssna först på stycket [det fjärde] och identifiera för dig själv den första frasen som ’hicka’. Lyssna på de passager där saker ’rör sig’ ganska smärtfritt, och avbrotten med mer ’hicka’ och ’rapar’. Du kan till och med höra oron som föregår de besvärliga anfallen i hans tarmar.”
Här nedan kan du höra dirigent Daniel Bareboim och West--Eastern Divan Orchestra framföra Beethovens symfoni nr 2 i Royal Albert Hall, London, 20 juli 2012.
Beethoven bröt hela tiden ny mark. Symfoni nr 2 är bland det sista Beethovens skrev under sin så kallade tidiga period. Den är som en bro över från den första till den tredje symfonin. Inte lika revolutionerande som trean, "Eroica", med vilken hans musik förändrades helt och hållet, men långt ifrån nr 1.
– En av de starkaste inslagen är hur han återkommande använder de rytmiska motiv som inleder verket: "da daaaaah" – en slags Hauptstimme i rytmiska termer, en idé som tydligt återkommer i alla satserna, säger den amerikanske dirigenten David Zinman, och kallar verket "briljant" och "virtuost".
– Det är inte ett humoristiskt verk på Haydnskt vis, men det finns verkligen humoristiska effekter, exempelvis i Scherzo, vilket är en mycket ovanlig sats på alla sätt, säger Zinman till The Gramophone.
Beethoven hade förkärlek till uppsluppna danser, skriver The Music Salon. Haydn hade redan piggat upp den högtidliga menuetten och spelade den i ett mycket snabbare tempo. Han kallade det för ”scherzo”, som betyder ”skämt” på italienska. Det är en term från tidigt 1600-tal, men det som inspirerade Beethoven var hur Haydn använde den i sin stråkkvartett op.33 (1781). I andra symfonin bytte han ut menuetten mot ett scherzo.
Symfonin innehåller en hel del effekter som Beethovens samtida Wien inte var bekant med, exempelvis den genomgående idén med dubbelslag och återkommande subito piano. Möjligen var dess temperament magstarkt för dåtidens smak, för det som idag ses som briljant och outsägligt vackert, chockerade kritiker i Wien. En av dem jämförde symfonin med ”en skadad drake som vägrar att dö”, i kulturtidskriften Zeitung fuer die elegante Welt.
Symfonin är relativt lång – den framförs vanligen på mellan 33 och 36 minuter och består av de fyra satserna:
1. Adagio molto – Allegro con brio (D-dur)
2. Larghetto (A-dur)
3. Scherzo (D-dur)
4. Allegro molto (D-dur)
Symfoni nr 2 dedikerades till Karl Alois, Prince Lichnowsky, som Beethoven kallade för ”en av mina mest lojala vänner och förespråkare för min konst”. Ludwig van Beethoven dedikerade sammanlagt sex verk till prinsen, som stöttade honom ekonomiskt under en längre tid.
Här kan du läsa andra artiklar i serien:
Beethovens symfonier: En introduktion
Beethovens symfonier: Nr 1 – Arvet från Haydn
Beethovens symfonier: Nr 3 ”Eroica” – En bro från klassicismen till romantiken
Beethovens symfonier: Nr 4 – En fest i fyra satser
Beethovens symfonier: Nr 5 – Den ikoniska "Ödessymfonin"
Beethovens symfonier: Nr 6 "Pastoralsymfonin" – En hyllning till naturen
Beethovens symfonier: Nr 7 – "Dansens apoteos"
Beethovens symfonier: Nr 8 – Den lilla symfonin med stark ton
Beethovens symfonier: Nr 9 "Choral" – Mastodontverket
