Bao Xuan var en man som levde under den Västra Handynastin för 2000 år sedan. Han var född i  en fattig familj, men hans mentor uppskattade hans höga moral och lät sin dotter Shaojun gifta sig med honom.

När Bao gifte sig med sin mentors dotter fick de en praktfull hemgift av svärfadern. Bao sade till sin brud: ”Du föddes i en välbärgad familj och är van vid luxuösa smycken. Men jag är fattig och kan inte ta emot så dyrbara gåvor.”

Hans brud svarade: ”Min far sade att du lade vikt vid kultivering, gott uppförande och dygd, vilket föranlett ett enkelt sparsamt leverne. Därför lät han mig gifta sig med dig så jag kan tjäna dig. Eftersom jag är din hustru nu så kommer jag att rätta mig efter dig.”

Bao Xuan skrattade glatt och sade: ”Om du kan tänka på detta sätt så är det min önskan.”

Shaojun lade undan alla sina dyrbara klänningar och smycken. Hon bytte till enkel klädsel och åkte tillbaka till byn med sin man i en vagn som drogs av en hjort.

Efter att hon hon hälsat på sin svärmor tog Shaojun genast itu med hushållssysslorna och utförde en svärdotters alla göromål. Shaojun blev en utmärkt hustru, och hennes namn finns också nedtecknat i historieböckerna om Handynastin, liksom makens.

Än idag beskriver kineserna ett ungt par som håller ihop och har det bra även i fattigdom som ”åka tillsammans i en vagn dragen av en hjort”.

Ett magiskt möte

Senare blev Bao Xuan rekommenderad till att bli ämbetsman.

En gång när han var på väg till huvudstaden mötte Bao en lärd man som ensam skyndade fram längs vägen. Plötsligt fick den lärde mannen en hjärtattack. Bao försökte hjälpa honom men kunde inte rädda hans liv.

Bao visste inte vad den lärde mannen hette men såg att han bar på en skriftrulle av vitt siden och tio silvermynt. Bao använde ett av mynten för att ordna begravning av den lärde mannen. Resten av silvermynten lade han under hans huvud och sidenrullen på hans mage.

Sedan han läst bönerna över den lärde mannen, talade Bao Xuan till hans grav: ”Om din själ fortfarande är vid liv bör du låta din familj få veta att du är begraven här. Nu har jag andra plikter att ta hand om så jag kan inte stanna här längre”. Bao tog farväl och fortsatte sin resa.

När Bao Xuan kom fram till huvudstaden lade han märke till att en vit häst följde efter honom. Hästen tillät ingen annan än Bao komma nära. Ingen annan fick ge den mat, så Bao tog hand om hästen. 

Sedan Bao klarat av sitt uppdrag i huvudstaden red han hemåt på den vita hästen. Men på hemvägen red han vilse. När det började mörkna fick han syn på ett stort hus där det bodde en markis. Han red dit för att söka husrum för natten. Bao lämnade ett kort med sitt namn till familjens överhuvud.

Men tjänaren som sett hästen vid Baos sida när han öppnade dörren sade till markisen: ”Den här gästen stal vår häst”.

Då svarade markisen: ”Bao Xuan är en man med gott rykte. Det måste finnas en anledning till detta. Säg inte saker utan ha fog för dem.”

Markisen frågade Bao: ”Hur fick du tag på den här hästen? Han var vår förut och vi vet inte varför han försvann.” 

I detalj berättade Bao om sin upplevelse med den lärde mannen och hjärtattacken. Markisen blev chockad: ”Den lärde mannen var min son!”

Markisen hämtade hem sonens kista. När han öppnade den såg han silvermynten och den vita sidenrullen, som låg precis där Bao hade sagt.

Källa: ”Biografi över exemplariska hustrur” i ”Boken om senare Han” eller ”Historien om senare Han” ett kinesiskt hovdokument över åren 6 till 189

”Lie Yi Zhuan”  roman skriven av Cao Pi, kejsare i Cao Wei