Alexandra De Paoli: Nyttiga rönnbär för matsmältning och utsmyckning
Redo att träs på tråd. Foto: YLE


Rönnbär är lätta att hitta och de innehåller mycket c-vitamin och mineraler. Man behöver inte vänta på frosten för att plocka dem. Torka och ät som de är eller trä på tråd till fina rönnbärshalsband.

Smakar man på rönnbär från olika träd så märker man att de smakar olika. En del smakar beskt, medan andra har mindre av det och smakar sötare. Den beska smaken är väldigt bra för matsmältningen, berättar Alexandra De Paoli, som är journalist och örtterapeut.

Man vänjer sig vid den surare smaken och efter att ha ätit bären ett tag kan man rent av få ett begär till dem.

– Jag brukar ha en liten skål med torkade rönnbär på matbordet, och så äter jag några stycken efter varje måltid, säger hon i en artikel för YLE.

Får det lov att vara lite torkat bordsgodis? Nyttigt, och bra för matsmältningen. Foto: Eva Sagerfors

Fem om dagen

Mineralerna och c-vitaminet gör dem bra som kosttillskott. De innehåller ungefär samma mängd c-vitamin som apelsiner. Fem rönnbär om dagen ger ett ganska bra tillskott av c-vitamin, berättar Alexandra under en örtvandring. Bären innehåller också vissa organiska syror som hjälper kroppen att ta upp c-vitaminen. 

Men smaken då? Man behöver inte vänta på frostnätterna. Alexandra menar att man vänjer sig vid den surare smaken och efter att ha ätit bären ett tag kan man rent av få ett begär till dem. När bären fryser sprängs cellerna och en del av den läkande verkan försvinner. Därför är det bättre att torka bären.

Plocka klasar av rönnbär, lägg dem på en bricka eller häng på tork på en tråd några dagar i rumstemperatur. Undvik att ha dem i solljus eftersom det minskar näringsinnehållet.

Låt bären sitta kvar i klasar och förvara dem mörkt i en lufttät burk.

Te på rönnbär har bra effekt mot gikt och urinvägsbesvär.

Alexandra konstaterar att rönnbär borde man alltid ha i håret. Foto: YLE

Smycka med rönnbär

Rönnbärshalsband är fina att dekorera med, men också att ha på sig. Trä de färska bären på ett tunt, rött bomulls- eller ullgarn. När bären torkar och krymper syns tråden och då märks det mindre om den är i samma färg som pärlorna. Den som sparar halsbanden längre märker att bären mörknar för varje år och på så vis kan man få en samling med halsband i olika nyanser av rött.

Alexandra De Paoli vid en örtvandring i Umeå 2016. Foto: Eva Sagerfors

Alexandra De Paoli är utbildad örtterapeut och journalist, men har lärt sig om växters effekter på kroppen sedan 7-årsåldern. Sedan 2005 medverkar hon som örtexpert i livsstilsprogrammet Strömsö. Förutom de kunskaper hon har genom egen erfarenhet studerar hon tillgänglig forskning om örter och deras verksamma substanser. Genom sitt arbete vill hon inspirera fler att prova läkeväxter som komplement till annan medicin.