Jag står framför min bokhylla. Plötsligt kommer jag på en rolig tankelek: Vilken är den bästa boktiteln? Och finns det någon författare som alltid får till det i sina titlar? Efter någon timmes grubbel får jag fram en solklar kandidat. Men jag håller er på halster några minuter …
Mina ögon fastnar direkt på en ”tegelsten”: Lydia Sandgrens ”Samlade verk”. Kaxigt och kul med hänsyn till att det är hennes debutroman! Inom parentes kan jag nämna att jag samlade mina fyra års krönikor i Smålandsposten i ett privat litet häfte. ”Svamlade verk” kallade jag det, för ibland tyckte jag självkritiskt att jag ägnade mig åt babbel och svammel.
Lite högre upp (och till höger) står Ivar Lo-Johanssons roman ”God natt, jord” från 1933. Jag har alltid varit förtjust i Ivar Lo. Han hade en stil som i sin enkelhet var perfekt, och dessutom visste han vad han talade om. Att jag nämner just denna titel dock beror på hur den kom till. Författaren har själv berättat att han skrev upp en mängd ord som hade med bokens handling att göra. En nyckelpiga landade på papperet och promenerade över just de orden, och så fick det bli titeln. Jag vet inte om jag litar helt på det, men det är en bra anekdot.
