Det är 70 år sedan ”Flugornas herre” publicerades – en roman om skolpojkar som blir strandsatta på en öde ö. Snart visar de flesta av dem prov på människans mest primitiva sidor. Med romanen försökte författaren William Golding avslöja människans naturtillstånd. Men är detta verkligen sanningen om människan?

En av filosofins mest laddade frågor är den om vilket som är människans naturtillstånd. Det vill säga vem människan skulle vara om det inte vore för den civilisation och kultur som hon ingår i. Filosofer har lagt fram högst skilda svar på denna fråga. Jean-Jacques Rousseaus tanke om den ädle vilden har lockat många. Denna föreställning innebär att människan i sig själv är god, men att hon blir korrumperad av civilisationens alla tvång. En inte lika ljus människobild framlades av Thomas Hobbes, som menade att människan i naturtillståndet är indragen i ett ”allas krig mot alla”. Med detta menar han att den egna överlevnaden och välgången blir allt som räknas. För att undvika detta grymma tillstånd har människan upprättat ett samhälle och en stat.

Det är Hobbes bild av naturtillståndet som kommer igen i William Goldings roman ”Flugornas herre”. Det dröjde länge innan Golding slog igenom som författare, och under tiden försörjde han sig som lärare. Ett arbete han inte trivdes med och som eventuellt ledde till denna bok, som ifrågasätter den utbredda föreställningen om barns oskuldsfullhet. Även Goldings upplevelser under andra världskriget förmörkade hans människosyn.