”Gasljus”, som fyller 80 år, är en otäck thriller om en man som försöker manipulera sin hustru till galenskap. Primärt är den en rysare som vill skapa känslor, men den väcker även filosofiska frågor om ondska och sanning.
År 1938 hade pjäsen ”Gasljus” premiär, och den följdes av en brittisk filmatisering två år senare. Här recenseras den amerikanska nyversionen, som har blivit mer berömd än originalet. Numera är termen ”gaslighting” mer välkänd än dess ursprung från pjäsen och filmerna. Termen innebär att man manipulerar en annan person med syftet att han eller hon ska tappa tilltron till sina egna upplevelser.
Den unga kvinnan Paula blir förälskad i den flera år äldre Gregory. Detta får henne att lägga sina försök till en sångkarriär på hyllan och tillsammans med sin make flytta in i sin avlidna mosters övergivna hus. Paula bär på ett stort trauma, då hennes moster blev mördad. Snart börjar Gregorys psykologiska terror, där han lurar henne att tro att hon tappar bort och stjäl saker. När Gregory påstår sig vara ute på arbete hör Paula steg från vinden och gasljusen flammar som om någon reglerar dem, fast ingen verkar vara där. Sakta håller hon på att förlora förståndet, medan maken blir allt hårdare mot henne och hotar med att skicka henne till mentalsjukhus.
