”Sensommardagar” är en lågmäld och finstämd film om ålderdom och syskonskap. Här gör de två storheterna Lillian Gish och Bette Davis oförglömliga insatser som två systrar som inte delar så mycket mer än sin samvaro.

De två åldrade systrarna och tillika änkorna Sarah Louise och Libby har tillbringat ännu en sommar i sitt sommarhus. Nu närmar sig sommaren sitt slut, och de tycks båda ha på känn att det är deras sista tid tillsammans. Insikten att så lite av livet återstår hanterar de på olika vis. Sarah vill ta till vara på det sista, medan Libby närmast har retirerat från tillvaron – hon är blind, och enligt sin syster förbittrad. Sarah måste ständigt hjälpa henne, och deras olikheter skapar oundvikligen friktion. Samtidigt älskar de varandra, men det finns inte mycket tid kvar för att hinna försonas. De är också kanske redan för gamla för att försoning ska kunna ha någon djupare mening.

I rollen som Sarah ser vi Lillian Gish, en av stumfilmens främsta aktriser, och som Libby Bette Davis, en av de mest namnkunniga under den tidiga Hollywooderan. Systrarnas skilda temperament bottnar i de båda skådespelarnas personligheter. Davis var ökänd för att inte komma överens med sina medarbetare. Hon hade under inspelningen dåligt tålamod med Gish nedsatta hörsel och tilltalade henne bara när det var nödvändigt. Då Davis var sjuk under inspelningen hade Gish överseende, men hon reagerade på att Davis trots sin höga ålder var så ärelysten. Till exempel var hon noga med hur hennes namn skulle se ut i filmens förtexter.