I förra veckan försvann den kinesiske människorättsadvokaten Jiang Tianyong efter en arbetsresa till södra centrala Kina. Jiang var i Changsha, provinshuvudstad i Hunan, för att undersöka omständigheterna kring frihetsberövandet av kollegan Xie Yang.
Sent på kvällen den 21 november sade Jiang till sin fru att han hade köpt en tågbiljett till Peking och skulle vara tillbaka nästa morgon. Det var sista kommunikationen dem emellan, och Jiang har saknats sedan dess.
Jiang Tianyong kommer från Luoshan-häradet i Henanprovinsen i centrala Kina, och i nästan ett årtionde var han lärare i kinesiska språket.
Att bryta sig fri från kommunistpartiets indoktrinering
Han valde dock att utbilda sig till advokat, och har kommit att försvara hivsmittade, offer för människohandel och slaveri i Shanxiprovinsen och utövare av falungong. Jiang har sin bas i Peking, och har också varit inblandad i ett upprop för allmän rösträtt i valet till förtroendeposter i Pekings advokatsamfund.
Allt det här har, som man kan förvänta, lett till att Jiang har attackerats av regimen på olika sätt. Han har hotats, övervakats och trakasserats, och vid ett par tillfällen även torterats svårt i fängelse. Man har även försökt hjärntvätta honom till att sluta med det han håller på med och svära trohet till kommunistpartiet, men Jiang har inte låtit sig knäckas.
Den här intervjun med Jiang är från våren 2016 (datumet hålls hemligt av säkerhetsskäl) och har översatts från Epoch Times kinesiska upplaga för att väcka uppmärksamhet kring Jiangs försvinnande, och visa vilken viktig person han är för Kinas människorättsrörelse.
Epoch Times (ET): Hur var det att lära ut kinesiska till mellanstadieelever?
Jiang Tianyong (JTY): Alla kinesiska läroböcker, oavsett om det är språk eller historia, syftar till indoktrinering. Alla saker som lärs ut är kommunistpartisaker och mycket av det är till för att lura folk.
Till exempel, historien om ”premiärminister Zhous pyjamas” och den flera kilometer långa kö av Pekingbor som ska ha sagt farväl till Zhou Enlai när han begravdes handlar bara om att utmåla honom som ett helgon. Men Zhou var långt ifrån ett helgon.
Läroböckerna säger att Koreakriget handlade om att kämpa mot amerikansk aggression, och för att hjälpa Korea. Amerikanska imperialister, står det, ville använda Nordkorea som en språngbräda för en slutlig invasion av Kina. Senare fick jag reda på att Koreakriget inte var någon invasion alls; vi blev alla lurade av den kinesiska regimen!
”När jag undervisade brukade jag förbereda två separata material till eleverna. Jag presenterade det som stod i läroböckerna, men sedan talade jag om för dem hur jag trodde att det låg till i verkligheten.”
– Jiang Tianyong
Läroböckerna på mellan- och högstadiet – som ”Moralisk undervisning för de unga”, ”En kort historik över samhällsutveckling”, ”Juridisk allmänbildning”, ”Ett kommunistiskt synsätt”, ”Ekonomikunskap” och ”Politisk kunskap” – är alla fulla med lögner.
Till exempel står det i ”En kort historik över samhällsutveckling” att kommunistpartiets ledarskap är absolut korrekt och att vi i slutänden kommer att förverkliga kommunismen. Det är ju rent trams.
Det finns kommunistpropaganda till och med i matematik, fysik, kemi, moralundervisning och politisk kunskap. Till exempel handlade en fråga på ett matteprov om hur många gevär och kanoner som producerades under kulturrevolutionen.
När jag undervisade brukade jag förbereda två separata material till eleverna. Jag presenterade det som stod i läroböckerna, men sedan talade jag om för dem hur jag trodde att det låg till i verkligheten. Men jag berättade för eleverna att de inte kunde använda sig av mina personligt färgade instruktioner när de skulle skriva sina prov, för då skulle de få noll poäng…
Kommunistindoktrineringen dyker upp överallt i skolor och på arbetsenheter. Ofta suger vi i oss den utan att ens veta om det. Så länge kommunistpartiet finns kommer det att finnas hjärntvätt; partiet betonar politiskt arbete på alla nivåer i samhället, till och med på gatan. Politiska kommissarier och instruktörer har alla som jobb att hjärntvätta folk… Det som de säger är dåligt är dåligt, och det som de säger är bra är bra; man måste lita på deras förebilder, och den som partiet vill se falla kommer att störtas på ett ögonblick…
Jag påminner ofta mig själv att hålla båda ögonen öppna, hålla sinnet klart och inte bli lurad av propaganda, men jag går på saker i alla fall.
Ta bombningen av den kinesiska ambassaden i Jugoslavien 1999 till exempel. Många människor gick ut på gatorna, och även om jag inte protesterade så var jag ganska uppretad. Jag fick en massa negativa uppfattningar om USA.
Om man inte har tillgång till information utifrån, utan får all information från en och samma källa så är det väldigt svårt att inte bli indoktrinerad.
Jag brukade tycka om att läsa internationella nyheter från Reference News, World Military Matters, till och med Global Times! De gjorde mig uppspelt… Jag är ju ändå en patriot!
Det är väldigt tråkigt att undervisa på mellanstadiet. Jag började intressera mig för frihet och demokrati för länge sedan, och att vara advokat innebär att jag kan vara mycket inblandad i mänskliga rättigheter, demokrati och frihet. Det var anledningen till att jag senare blev advokat.
”Vi blir lärda sedan barnsben att älska vårt land, att bry oss om politik och att känna ansvar för samhället. Men det där är en lögn – i samma ögonblick som du blir en sann patriot och försöker upprätthålla lagstyret och göra något bra för folk så blir du det största hotet mot kommunistpartiet.”
– Jiang Tianyong
ET: Varför tror du att regeringen har anklagat någon som är såpass patriotisk som du för ”statsomstörtande verksamhet”?
JTY: Vi blir lärda sedan barnsben att älska vårt land, att bry oss om politik och att känna ansvar för samhället. Men det där är en lögn – i samma ögonblick som du blir en sann patriot och försöker upprätthålla lagstyret och göra något bra för folk så blir du det största hotet mot kommunistpartiet. När du verkligen älskar ditt land kommer du sannolikt att brännmärkas som en brottsling. Vad partiet menar med ”statsomstörtande verksamhet” är egentligen omstörtande verksamhet mot kommunistregimen.
När agenterna från säkerhetsbyrån ringde mig för att ”bjuda på te” i början av min juridiska karriär gjorde jag mitt bästa för att få dem att förstå att det jag gjorde var att stärka landets rättssystem, inte att försöka bli berömd eller rik.
Tyvärr hade jag missförstått deras avsikter. Agenterna försöker kväsa dem som vill göra goda gärningar; de fruktar folk som har en känsla av ansvar gentemot samhället och som arbetar för allas bästa. Faktiskt tycker säkerhetspolisen att de som inte söker berömmelse och egenintresse är de jobbigaste, för de kan inte köpas; advokater som hanterar fall pro bono ses därmed som bråkmakare och de mest farliga. Kommunistregimen älskar folk som arbetar för pengar. De etablerade inte den här regimen för folket, utan för att gynna sina egna intressen.
Jag är kristen. Jag vet att det finns en ond ande bakom kommunistregimen. Kommunistregimen uppstod enbart för att förstöra. Godheten är utraderad; kommunistpartiet är ont, och det gör bara onda saker.
ET: Är det sant att du utsattes för fysisk tortyr och tvingades sjunga ”röda sånger” när du satt frihetsberövad 2011?
JTY: Att tvingas sjunga ”röda sånger” är också ett slags tortyr, eftersom det är ett slags hjärntvätt. Myndigheternas mål var inte att straffa mig, utan att ändra på mitt synsätt.
Jag vet inte ens var jag hölls frihetsberövad 2011. Det var ett mycket litet rum och alla fönster och dörrar var stängda. Gardinerna var fördragna jämt, så man visste inte om det var dag eller natt, eller vad klockan var. Allting med ord på togs bort, det fanns inte så mycket som en liten pappersbit i rummet. Jag skars helt av från all information. Jag fick inte ens småprata med någon, och hade inga möjligheter att tala eller skriva.
När jag äntligen släpptes märkte jag att isoleringen hade haft en mycket skadlig inverkan på mig. Mitt minne har blivit mycket sämre, och jag glömde till och med mina lösenord till twitter och skype som jag hade kommit ihåg i flera år.
”Misshandel och skällsord är inte det värsta. Det är tvångsindoktrineringen… Det du tror är vitt kommer de till slut få dig att säga är svart. Det handlar inte om att bara säga att det är svart; du måste i grunden förklara logiken bakom varför svart är vitt.”
– Jiang Tianyong
Varje morgon väckte de mig klockan sex och jag borstade tänderna. Sedan tvingades jag att sjunga röda sånger. Jag sade att jag inte visste hur man sjöng dem, men de som såg efter mig tvingade mig att memorera och recitera dem. Jag sade att jag inte kunde göra det heller, och då tvingade de mig att läsa texterna högt. Sånger som ”På väg mot en ny era”, ”Partiet, min kära mor”, ”Den femstjärniga röda flaggan”… Jag mådde verkligen illa! Det här upprepades varje morgon.
När jag satt inlåst tvingade de mig att sitta mot en vägg i en onaturlig ställning, med knäna mot väggen. Det gjorde så ont i ryggen att jag trodde den hade brutits. När jag satt på golvet kunde jag bara sitta i två ställningar: sträcka ut benen tills fötterna nådde väggen eller sitta i en ställning där benen var böjda… Båda ställningarna var outhärdliga. Det här fick jag göra varje dag. De kallade det ”botgöring”.
Jag fick knytnävsslag och sparkar när de förhörde mig. De sade: ”Vi kan välja om vi vill agera enligt lagen eller bryta den, för vi har den makten.”
En gång frågade jag min förhörsledare: ”Du är en människa, och det är jag med. Varför gör du något så här omänskligt?” Han bara stirrade på mig ett par sekunder, sedan slog han mig i ansiktet igen. ”Du är ingen människa”, sade han. Jag reste mig och såg på honom. Han slog mig igen, men jag fortsatte att resa mig. Min mun var full av sår efter den misshandeln… Jag förhördes också på kvällarna så att jag inte skulle få sova; på fem dygn fick jag inte sova en blund. Som kristen kände jag dock att Gud hela tiden var vid min sida.
Misshandel och skällsord är inte det värsta. Det är tvångsindoktrineringen. De tvingar dig att säga att svart är vitt; jag drabbades nästan av en mental kollaps! Det du tror är vitt kommer de till slut få dig att säga är svart. Det handlar inte om att bara säga att det är svart; du måste i grunden förklara logiken bakom varför svart är vitt. Neutrala termer är inte tillåtna, bara deras terminologi. Hela processen med tvångsmässig ideologisk omvändelse kan driva en till vansinne.
Min förhörsledare bara babblade på, men jag vägrade att ta in ett enda ord. Jag bara såg hans läppar röra sig, och ibland tittade jag in i väggen. Det var då jag förstod varför folk som förhörs vill ta livet av sig. Jag såg mig om, men fönstren var helt stängda. Så jag härdade ut och sade till mig själv att inte bli galen; galen eller inte, tänkte jag, jag får inte hoppa ut genom ett fönster eller ställa mig upp och slå till förhörsledaren. Men vem kan garantera att de inte angriper förhörsledaren efter att ha blivit förolämpade i en timme? Eller plötsligt hoppar ut genom ett fönster, eller springer in i en vägg?
Jag insåg varför vissa falungong-utövare blev handikappade eller galna, fastän de inte hade hållits särskilt länge i hjärntvättscentren. De behandlades helt enkelt inte som människor. Jag hade det faktiskt bättre. Men mina förhörsledare var rädda att jag skulle begå självmord, och de visste inte hur jag skulle reagera från en minut till en annan. Jag visste inte själv vad jag skulle göra härnäst, eller hur länge jag skulle kunna hålla ut utan att bli galen… Misshandeln och skällsorden var verkligen inte det svåraste.
”Alla har godhet i djupet av sina hjärtan, och det kommer från Gud… När Djävulen får folk att göra onda saker så sker det via den personens personliga intressen.”
– Jiang Tianyong
ET: Vi hörde att du utredde några fall med ”påtvingad familjeplanering”…
JTY: Förr tyckte jag att kontroll på antalet födslar var nödvändigt i Kina, eftersom vi skulle få många problem om vår befolkning blev för stor. Men det var resultatet av hjärntvätt. Jag insåg senare att jag hade blivit helt duperad; Kina har inte ett överbefolkningsproblem.
I andra länder handlar födselkontroll om att ett par hanterar sin egen familjeplanering, men i Kina handlar det om en tvångspolitik från regeringens sida, inte individens eget val. Kineser måste få ett äktenskapstillstånd för att gifta sig, ett graviditetstillstånd för att bli gravida och ett födseltillstånd för att få föda, annars får barnet ingen hukou [folkbokföring] och då får barnet alla möjliga problem med staten.
Kommunistregimens åtgärder för befolkningskontroll är ondskefulla.
För det första innebär den här metoden för att kontrollera folk att de inte kan klara sig undan statens ögon, inte ens i privata frågor.
För det andra utnyttjar myndigheterna det här systemet för att berika sig själva. I Shandongprovinsen finns det till exempel ”lagutbildningscenter” överallt. Alla som bryter mot födselkontrollpolitiken grips och bli inlåsta i dessa center, där de måste betala 100 yuan per natt och ”studera” hur bra födselkontrollpolitiken är. En del har gripits och tvångssteriliserats eller tvingats till abort. Det är verkligen inhumant.
Senare insåg jag att Djävulen inte direkt får folk att göra onda saker. Människan skapades av Gud. Alla har godhet i djupet av sina hjärtan, och det kommer från Gud. De känner sig skyldiga om de ombeds att göra onda saker. När Djävulen får folk att göra onda saker så sker det via den personens personliga intressen. Till och med läkare kan bli medlöpare i ondskan. I ett fall greps en kvinna som snart skulle föda och togs till en läkare. Läkaren stack in en lång nål i kvinnan för att döda barnet. Sedan tog läkaren ut det döda fostret. Det är verkligen grymt.
Fastän kommunistregimen nu tillåter folk att få ett andra barn så kan familjer ändå inte bestämma över det själva. De får bara skaffa barn om de får tillstånd. Det är fortfarande statlig kontroll.
”Jag brydde mig inte så mycket om min dotters skolgång i början… Men på barnens dag det året kom hon hem lycklig med en röd halsduk från Unga pionjärerna och upprepade vad hennes lärare hade sagt till dem. Det var ohyggligt.”
– Jiang Tianyong
ET: Har din familj utsatts för kollektiv bestraffning?
JTY: När jag greps 2011 slog en polis omkull min mor, och min lillebror blev också misshandlad. De tryckte in mig i en bil, som banditer som kidnappar någon. Jag satt inlåst i två månader. Min mor gick ner flera kilo, eftersom hon inte kunde äta.
Vi har fått flytta flera gånger. 2009 lät myndigheterna mig inte skicka mitt barn till skolan, och det blev en konfrontation. Min fru blev omkullslagen och mitt barn stod bredvid och skrek. Mitt barn fick gå i skolan till sist, men hon fick komma hem till en far som satt i husarrest.
Jag brydde mig inte så mycket om min dotters skolgång i början. Jag tänkte att hon kunde gå var som helst i Kina upp till lågstadiet, men sen måste hon utomlands. Men på barnens dag det året kom hon hem lycklig med en röd halsduk från Unga pionjärerna och upprepade vad hennes lärare hade sagt till dem. Det var ohyggligt. Det finns en film som heter ”Uppenbarelser” som talar om det här väldigt tydligt: Om man svär eden till partiet eller sätter på sig dess symboler – partiemblemet, ungdomspartiets emblem, flaggan, Maos porträtt eller den röda halsduken – så har man odjurets märke. Det finns en ond ande bakom något som bara ser ut som ett vanligt föremål.
Men om jag inte låter min dotter bära den röda halsduken när de andra barnen gör det så blir hon avvikande. Och den där röda halsduken förs fram som ett tecken på framsteg. Hur mycket kan man begära att ett barn ska förstå?
Så det bästa att göra var att emigrera. 2013 lämnade min fru och dotter Kina. Det fanns ingen annan utväg; min fru blev allvarligt trakasserad. Myndigheterna använde min fru och barn för att skrämma mig: ”Om vi inte kan komma åt dig så kan vi komma åt din fru och ditt barn.” Det är ett öppet hot, men de kom även med förtäckta hot. Jag fick frågor som ”vilken klass går ditt barn i” eller ”vilken skola skickar du ditt barn till”. Tanken är att jag ska känna det som om de är ute efter min dotter.
Säkerhetsagenter sade sådant som att det var upp till dem om hon fick gå i skolan eller inte, och att om jag bara samarbetade med dem skulle de lätt kunna ordna så att hon fick gå i den bästa skolan. Det räckte med ett ord från dem så skulle staten ta hand om min dotters inträdesprov till högskolan i Peking. Mellan hotelserna och incitamenten insåg jag att min dotter måste bort från Kina, annars skulle de använda henne som gisslan. Jag kan bara göra det som jag tycker är rätt efter att jag fått ut min familj ur landet; jag själv har aldrig övervägt att lämna landet, för jag kan inte uträtta något utomlands som advokat. jag behövs här i Kina.
I juli 2013 förbjöd de mig att lämna landet. Jag får inte besöka min familj. Min dotter är tonåring nu, och hon får utbildning. Jag är ganska orolig, men hur jag än vänder på det så är jag varken en bra make eller far. Jag har svikit min plikt gentemot dem.
”Falungong-utövare har inte ens samma rättigheter som mördare. Det är helt ofattbart.”
– Jiang Tianyong
ET: Har du haft många fall med falungong-utövare, och finns det en skillnad mellan de fallen och andra fall?
JTY: När jag först läste Gao Zhishengs undersökning av förföljelsen av falungong i nordöstra Kina trodde jag att fakta stämde, men att vissa detaljer måste vara överdrivna; det var helt enkelt svårt att tro på det. Men när jag tog mig an ett falungong-fall 2008 insåg jag hur ondskefull förföljelsen verkligen är, och att allt kommunistregimen gör är bortom ens vildaste fantasi.
2009 avgav jag ett vittnesmål inför USA:s kongress: Den kinesiska regimen har specialister och speciella platser, metoder och finansiering för att begå sina illdåd. De har ett särskilt system, som ett löpande band, som de använder för att gripa och tortera folk. Sättet de griper falungong-utövare på skiljer sig från hur de griper vanliga brottslingar. Brottslingar behandlas ändå som människor när de grips. Men när de ger sig på falungong så sparkar polisen in dörren och rusar in och tar kreditkort, smycken och kontanter och stoppar i sina egna fickor. Det är skamlös plundring, rån. Polisen försöker inte ens dölja sina stölder, för i deras ögon är falungong-utövarna inte människor. De har inga rättigheter och får aldrig uttala sig. Polisen vågar inte behandla mördare, våldtäktsmän eller de som är anklagade för omstörtande verksamhet på samma sätt. Falungong-utövare har inte ens samma rättigheter som mördare. Det är helt ofattbart.
ET: En gång sade du att om du fortsatte att vara advokat i Kina så skulle du definitivt bli människorättsadvokat och bli förföljd…
JTY: Ja, advokater går inte in för att motsätta sig den kinesiska regimen. I de flesta fall med advokater som inte har blivit förföljda så handlar det om att de inte försökt göra motstånd. De säljer ut sina rättigheter som advokat, och klientens rättigheter med. Till exempel: En del advokater överger sina klienter när myndigheterna hindrar dem från att besöka dem. De håller tyst i domstolen när domaren förbjuder dem att försvara klienten. Om en advokat inte representerar en klient bara för att domaren inte tillåter det, var finns den advokatens yrkesetik? Så länge som advokater följer lagen och reglerna kommer de definitivt hamna i konflikt med polisen och domstolarna. Det beror på att rättssystemet för det mesta inte håller sig till lagen, inte ens i enkla fall.
I vissa fall har tjänstemän eller departement redan skickat ett beslut till domstolen, och om advokaterna motsätter sig det så blir de deras motståndare. Myndigheterna kommer att hävda att advokaterna är emot departementet eller emot kommunistpartiet, och när advokaterna försöker hävda sina rättigheter blir de förtryckta. När advokater förolämpar justitiebyrån kommer den inte att förnya deras licenser.
”Visst, det är väldigt svårt att åstadkomma förändring, men vill vi då att Kinas regim ska sitta kvar? Om folk tycker att det är för svårt att kämpa för förändring och ger upp så kommer saker bara att förbli som de är nu, och då finns det inget hopp alls.”
– Jiang Tianyong
ET: Hur får du information från omvärlden?
JTY: Just nu använder jag mjukvara för att bryta igenom ”stora brandväggen” i Kina. En vän berättade för mig om dongtaiwang.com år 2004, och jag brukade använda det för att komma åt externa sajter. Senare lärde jag många andra att ta sig över brandväggen. Jag trodde att jag hade koll på många saker, men när väl dörrarna till omvärlden öppnades insåg jag hur bortkollrad och hjärntvättad jag var.
I början hade falungong fem kraftfulla mjukvaror som lät användarna ta sig igenom Kinas internetblockad: Dongtaiwang, Ultrasurf, Garden network, FreeU och Freegate. Nu finns Psiphon, VPN, gratis- och betalprogram och andra. De är som en massa små stegar som man kan använda för att klättra över brandväggen. Men på senare år har kommunistregimen använt folkets pengar för att stärka sin stora brandvägg, och vissa program fungerar inte längre. Men det finns alltid ny mjukvara. Det är konstant anfall och försvar mellan daos och demoner. Kommunistregimen kan inte hindra folk från att ta sig runt internetblockaden; det är en trend som inte går att stoppa.
När folk har fått sann information från omvärlden och ser sanningen kommer de att lista ut lögnerna bakom de statliga artiklarna. Till exempel, när det står att någon har läckt statshemligheter så handlar det troligen om att personen i fråga avslöjade dåliga saker som regimen har gjort. Kommunistregimen anklagade människorättsadvokaterna som de gav sig på i ”709-incidenten” för att ha läckt statshemligheter och samarbetat med antikinesiska krafter utomlands för att ställa till med upplopp, men allt det här är falskt, och det har kokats ihop för att smutskasta advokaterna.
Att bereda marken för ett framtida rättssamhälle i Kina
ET: Hur finner du styrka att fortsätta?
JTY: Det är egentligen enkelt. Jag gör inte det här bara för andras skull, utan för att jag inte vill att mitt liv ska vara som det är nu. Jag tål inte kommunistpartiets saker, och jag vill inte att mitt barn ska leva ett sådant här liv heller. Mina föräldrar talar om att vara tolerant, men jag säger ofta till dem: Ni står ut med det, men jag vill inte stå ut med det som ni gör, och mitt barn kommer inte att acceptera det heller. Jag kan fortfarande göra saker, och jag har fortfarande hopp. När jag har tappat allt hopp, då åker jag härifrån. Om jag inte kan ta mig härifrån kommer jag bara att vänta in döden. Om jag vill se förändring kommer jag att stanna och arbeta hårt med andra för att åstadkomma förändring. Saker och ting måste förändras, det finns inget annat!
Visst, det är väldigt svårt att åstadkomma förändring, men vill vi då att Kinas regim ska sitta kvar? Om folk tycker att det är för svårt att kämpa för förändring och ger upp så kommer saker bara att förbli som de är nu, och då finns det inget hopp alls. Utan hopp finns det bara förtvivlan. Så vi måste hålla kvar vid hoppet och föra samman alla. I början är det kanske bara några stycken, men fler kommer att komma. Ju fler människor som kommer, desto snabbare kommer kommunistregimen att falla.
Jag vill se en regering som väljs av allmänheten, på ett transparent sätt. I ett sådant scenario kommer jag inte att anklagas för omstörtande verksamhet bara för att jag involverar mig i det offentliga livet. Jag kan säga vad jag vill, utan att polisen griper mig.
Varför behandlas vi så illa? Jag har noggrant följt landets lagar och jag gör ett bra jobb. Varför kan de i utlandet som jobbar med mänskliga rättigheter leva ett gott och värdigt liv, men inte vi stackars eländiga kinesiska människorättsadvokater? Advokater i USA, Europa, Taiwan och Filippinerna får stöd; i Kina får vi inget stöd, i stället förtrycks vi. Men ju mer de förtrycker oss, desto mer inser vi att så länge som det här systemet existerar – ett system som straffar de rättfärdiga och skyddar illgärningsmännen – kan folk inte leva som normala människor. Allt det här måste förändras, det måste ta slut.
