loadingAlbert Camus föddes i Franska Algeriet – en miljö som gav ljus och färg till hans författarskap. Foto: Public Domain
Albert Camus föddes i Franska Algeriet – en miljö som gav ljus och färg till hans författarskap. Foto: Public Domain
Litterärt

Prosa av Albert Camus

Einar Askestad
Einar Askestad

Albert Camus (1913–1960) är något så ovanligt som en riktigt sympatisk människa bland författarna. Låter det överdrivet? En god vän till mig – vår främste poet i livet – berättade en gång att det aldrig hänt honom att en annan författare gratulerat honom för något pris han fått (och han har fått många sådana). Jag kunde inte tro honom, trots att jag knappast var överraskad. Givetvis ringde jag upp honom och gratulerade honom när han sedan fick ännu ett pris, och vi skrattade gott, för han mindes vårt samtal. Albert Camus framstår som en generös och rättfärdig människa, vilket hans anteckningar eller dagböcker i högsta grad visar. Hans omsorg är fri från fåfänga, fri från avund, fri från allt förkrympt som är legio i kulturella sammanhang, eller som han själv skriver: ”Litterära kretsar. Man föreställer sig dolska intriger, omständliga kalkyler i äregirighet. Men det enda som finns är billig fåfänga.” Att många författare gärna använder sig av de allra största och vackraste orden – Kärleken, Solidaritet, Jämlikhet, Frihet, osv – ändrar inte på detta – ja tvärtom, som regel är det rätt tomt där bakom; en utebliven recension i DN och hela världen är emot dem och livet nästintill meningslöst; det egna egot som första och sista instans. Hos Camus är det uppenbart att andras lidande är av större vikt än det allt för egna.

Anders Bodegård (1944–2024) – kanske vår främste litteräre översättare de sista femtio åren, med flera nobelpristagare på sin meritlista: Szymborska, Miłosz och Camus – står för översättningen från franskan i den första volymen av Camus anteckningar. Förlaget gick sedan omkull, och först flera decennier senare gavs de återstående två volymerna ut på annat förlag och med andra översättare. Camus är kanske som bäst i de mikroscener han målar upp, som öppnar upp för hur människor är och inte är. Hans blick för övergrepp, för orättvisor, för tarvligheter. i stort som smått, trumfas enbart av hans förståelse för livets skörhet och skönhet – för världen bortom det politiserade och maktmänniskornas gränslösa erbarmlighet.

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loadingAlbert Camus föddes i Franska Algeriet – en miljö som gav ljus och färg till hans författarskap. Foto: Public Domain
Albert Camus föddes i Franska Algeriet – en miljö som gav ljus och färg till hans författarskap. Foto: Public Domain
Litterärt

Prosa av Albert Camus

Einar Askestad
Einar Askestad

Albert Camus (1913–1960) är något så ovanligt som en riktigt sympatisk människa bland författarna. Låter det överdrivet? En god vän till mig – vår främste poet i livet – berättade en gång att det aldrig hänt honom att en annan författare gratulerat honom för något pris han fått (och han har fått många sådana). Jag kunde inte tro honom, trots att jag knappast var överraskad. Givetvis ringde jag upp honom och gratulerade honom när han sedan fick ännu ett pris, och vi skrattade gott, för han mindes vårt samtal. Albert Camus framstår som en generös och rättfärdig människa, vilket hans anteckningar eller dagböcker i högsta grad visar. Hans omsorg är fri från fåfänga, fri från avund, fri från allt förkrympt som är legio i kulturella sammanhang, eller som han själv skriver: ”Litterära kretsar. Man föreställer sig dolska intriger, omständliga kalkyler i äregirighet. Men det enda som finns är billig fåfänga.” Att många författare gärna använder sig av de allra största och vackraste orden – Kärleken, Solidaritet, Jämlikhet, Frihet, osv – ändrar inte på detta – ja tvärtom, som regel är det rätt tomt där bakom; en utebliven recension i DN och hela världen är emot dem och livet nästintill meningslöst; det egna egot som första och sista instans. Hos Camus är det uppenbart att andras lidande är av större vikt än det allt för egna.

Anders Bodegård (1944–2024) – kanske vår främste litteräre översättare de sista femtio åren, med flera nobelpristagare på sin meritlista: Szymborska, Miłosz och Camus – står för översättningen från franskan i den första volymen av Camus anteckningar. Förlaget gick sedan omkull, och först flera decennier senare gavs de återstående två volymerna ut på annat förlag och med andra översättare. Camus är kanske som bäst i de mikroscener han målar upp, som öppnar upp för hur människor är och inte är. Hans blick för övergrepp, för orättvisor, för tarvligheter. i stort som smått, trumfas enbart av hans förståelse för livets skörhet och skönhet – för världen bortom det politiserade och maktmänniskornas gränslösa erbarmlighet.

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2025