Att den så kallade Nytorgsmannen har gripits och häktats, på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt, har väckt stor uppmärksamhet. Oavsett var det landar ser det ut att kunna röra om på ett sätt i den svenska kriminalpolitiska debatten som få enskilda fall gör. Det kommer nämligen i en tid då det råder stor politisk enighet om att svenskt rättsväsende och kriminalvård måste reformeras rejält, och en sådan process pågår redan.

Det finns en lång rad omständigheter som förklarar varför just det här fallet blivit så uppmärksammat, trots att Nytorgsmannen inte dömts för något grovt våld eller överfall – hans brott har riktats mot kvinnor som följt med honom hem, eller som han varit i något slags relation med.

Det verkligt stötande är den upplevda bilden av att han kom undan såpass lindrigt, och att alla de farhågor som uttryckts om att han inte skulle ändra sitt beteende utan återfalla i samma brottslighet, ser ut att ha besannats.