I början av året gav bokförlaget Ellerströms ut Axel Englunds tolkningar av den österrikiske författaren Hugo von Hofmannsthals dikter. I år var det 150 år sedan Hofmannsthal föddes. Boken består av de dikter som han själv lät publicera i fristående böcker. Sidorna till vänster i boken rymmer originalet och de till höger Englunds tolkningar.

Redan som sextonåring debuterade Hugo von Hofmannsthal som poet. De flesta av dikterna kom till under följande decennium. Senare kom han framför allt att ägna sig åt dramatik och hade ett nära samarbete med tonsättaren Richard Strauss. Dikternas svenska uttolkare Axel Englund skriver i sitt efterord att Hofmannsthal är en av de sista poeterna som försöker framhäva en världsbild. Han var en romantiker i en tid där naturalismen kom att forma människors världsbild och livskänsla.

Englund skriver även att en stjärna hos Hofmannsthal är ”något annat än en massa het gas i rymden”. Stjärnor är något av huvudpersoner genom diktsamlingen. I exempelvis ”Mormor och barnbarn” finns att läsa: ”jag är hos dig och på en stjärna / jag inte visste fanns.” Stjärnorna är klassiska poetiska representanter för det som överskrider människan och jorden. De har lyst över oss hela tiden och kommer att fortsätta vaka över universum när vi är borta.