I Sverige uppmanas vi att vara fördomsfria mot kultur och värderingar som kommit hit med invandringen de senaste decennierna. Det omöjliggör ett försvar för den frihet och trygghet vi uppnått för kvinnor i Sverige. Att tysta kritiken mot hijab och bara vara toleranta underlättar spridning av kvinnoförtryck, skriver fem jämställdhetsdebattörer.
Det blir allt vanligare att se hijab (slöja) och liknande religiösa/kulturella klädesplagg på kvinnor och flickor i Sverige. Hijabbärande kvinnor lyfts även fram i reklam och annan kommunikation, som om dessa plagg vore lika neutrala som vanliga byxor eller en jacka. Och som om dessa kvinnor representerar invandrade kvinnor särskilt bra.
Den påbjudna inställningen i offentligheten, som ligger bakom detta, är att vi som lever i Sverige inte ska reagera över plaggen för att det vore fördomsfullt. Det kan ju vara så att de kvinnor, de individer som bär dem, är fria och starka feminister och inte är ett dugg förtryckta. Det sättet att se på saken håller inte.
För det första: Dessa plagg är en del av en kultur som tillämpas av miljontals människor runt om i världen, i olika varianter, men i liknande kontext. Där läggs ansvaret för männens sexualitet på kvinnorna, som då måste täcka sig för att anses vara ”anständiga” och få slippa övergrepp. Plaggen är både verktyg i, och symboler för, denna ojämlika kultur med nedsättande kvinnosyn.
Att vi med ovanstående vetskap skulle låtsas att klädesplaggen slutar att ha den innebörden de har i andra länder när de plötsligt hamnar på svensk mark, vore helt tokigt. Snarare vet vi att anpassning och förändring av kultur hos människor tar mycket lång tid. Det kan ta generationer.
För det andra: Det är helt orimligt att vi ska anamma andra människors egen tolkning av sin klädsel, beteenden eller symboler. Den som väljer sina kläder, sitt beteende med mera har också ett ansvar för hur de uppfattas.
Vill någon inte uppfattas som exempelvis en nazist, så bör den personen inte sätta på sig en välkänd armbindel eller sträcka upp armen i luften. Att förvänta sig en neutral reaktion från människor i omgivningen efter ett sådant agerande är att begära för mycket.
På motsvarande sätt kan kvinnor med hijab i ett land som Sverige inte förvänta sig att bli betraktade som fria kvinnor som är emot hedersförtryck och stödjer svensk jämställdhet.
Vi kan inte förändra tusenårig kultur, men vi kan åtminstone försvara det samhälle vi har skapat.
Alla vi bör självklart vara medvetna om att de bedömningar vi gör om andra individer kan vara fel. Men vi kan inte heller förneka våra sinnesintryck och den mest rimliga tolkningen av dem.
För att kunna försvara kvinnors frihet och jämställdhet i vårt land, så är det absolut nödvändigt att tolka och bedöma de beteenden och normer som förekommer här. Vi måste också vara konsekventa. Att relativisera hijab, niqab och liknande plagg, eller att försöka tysta kritik mot plaggen, är inte att vara tolerant. Det är att underlätta spridning av kvinnoförtryckande kultur i vårt land.
Vi i Sverige borde i stället enas kring och göra det tydligt för alla hur jämställdhet och frihet för kvinnor fungerar och uttrycks här i landet. De som vill bli en del av samhällsgemenskapen och stödja dessa viktiga värden bör uppmuntras att ta avstånd från hijab och liknande religiösa/kulturella klädesplagg.
Det är inte möjligt för oss i Sverige att förändra hundra- eller tusenårig kultur runt om i världen, men vi kan åtminstone försvara det samhälle vi har skapat här, på vår lilla plätt på jorden. Det borde vi också göra, exempelvis genom att kritisera och bekämpa utbredningen av hijab med dess tillhörande normer. Det är vi skyldiga dem som innan oss har kämpat för den frihet vi svenska kvinnor åtnjuter och uppskattar i dag.
Josefin Utas, forskarutbildad ingenjör
Caroline Thelning, utredare
Helene Bergman, journalist och författare
Maj Martinsson Wiberg, lärare i svenska som andraspråk
Louise Molander, frilansjournalist
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
