Fattigdomen är synlig bland pensionärerna. I dag tvingas många att sova på gatan och har inte pengar till mat. Jag har träffat många politiker som alla är överens om att det är ett stort problem, men hjälpen kommer aldrig, skriver Jeanette Höglund, grundare av föreningen Vid din sida.
Vi har ett problem i Sverige i dag med pensionärer som inte har pengar nog att kunna äta sig mätta, med pensionärer som inte har råd med eget boende, med pensionärer som säger att deras liv saknar den där guldkanten som livet som pensionär skulle bli. Det hade de ju fått höra under alla de åren som de arbetade och drog in pengar till staten, som sedan skulle bli deras pensioner.
Sverige, ett rikt land på många sätt, ett land med en historia av att ta hand om de svaga i samhället, de svaga i världen. Och så skall det vara, det är något vi i Sverige kan vara stolta över. Och det kostar såklart pengar att vara den där hjälpsamma nationen. Men pengar har vi. Vi är ett av få länder som har en biståndsbudget på över 0,7 procent av vår BNP – vilket är 56 miljarder kronor.
Så det finns pengar att hjälpa fattiga, utsatta och människor som drabbas av katastrofer, men varför finns det inte pengar till att hjälpa våra fattiga pensionärer?
Jag har träffat ministrar, statsministrar, höga företrädare för de politiska partierna och andra som har makten att göra skillnad. Och vi är ofta överens i sak – att vi måste hjälpa de pensionärer som inte har mat för dagen. Det vi inte är överens om är hur detta skall gå till.
I dag ser vi i organisationen Vid din sida till att över 150 pensionärer i Stockholm får mat två gånger i veckan genom vårt soppkök. Vi förmedlar kontakter med hyresvärdar och hjälper dem som inte har något boende. Vi har vår gård i Kärrtorp där ensamma kan få sällskap och där kläder kan tvättas, mat i magen med mera. Vi hjälper till med SL-kort och hjälpmedel till dem som har fysiska problem. Och allt detta gör vi utan en enda krona i bidrag från Stockholm stad.
I Stockholm har vi ansökt om bidrag, men fått avslag trots att vi behövs.
Vi är en ideell organisation med 2 ½ anställd och vi finansieras genom givare och donatorer. Varje månad lägger vi ut drygt 200 000 kronor på mat och förnödenheter. Utöver våra svenska pensionärer hjälper vi även otroligt många pensionärer från Ukraina, extra mycket nu på sommaren då kyrkan, där de också får hjälp, har stängt. Vi stänger aldrig. Vi gör punktinsatser i hela Sverige där vi hjälper pensionärer i nöd och vi skickar presentkort på mat.
Det finns liknande ideella organisationer på flera håll i landet som hjälper pensionärer, och de får stöd genom bidrag från sina kommuner. I Stockholm har vi ansökt om bidrag, men fått avslag. Trots att det är uppenbart att vi behövs, och att de vet att vi finns. Det har flera gånger hänt att både kommun och region har hört av sig till oss om hjälp. Så varför vill inte Stockholm stad hjälpa oss? Varför vill inte Stockholm stad hjälpa de fattiga pensionärerna som utan oss skulle sova på gatan med hungriga magar?
Vi är ju ett rikt land.
Jeanette Höglund
Grundare/Ansvarig
Vid din sida
