Förlossningsvården har en mekanisk människosyn och missar hur den födande kvinnan mår. Problemen ökade när små förlossningsenheter lades ner, skriver Agneta Bergenheim som arbetar med hemförlossningar, i en replik till Anders Manstens artikel den 9 augusti 2024.

Tack för artikeln om svensk förlossningsvård i EpochTimes den 9/8, 2024. Det är bra att frågan om hur förlossningsvården drivs tas upp men det finns grundläggande problem i beskrivningen. Vad som kännetecknar förlossningsvården är en mekanisk människosyn.

Det innebär avsaknad av förståelse för hur kropp och själ hänger samman. Hur den födande kvinnans egen historia och relationer kan påverka hennes förlossning. Att stress och risktänkande kan påverka henne negativt. Detta i kombination med att New Public Management infördes i förlossningsvården. Det skedde parallellt med att mindre förlossningsenheter stängts och de födande blev hänvisade till större enheter. Med mer stress, med fler komplikationer, med mer rädslor. Och allt detta kombinerat med ett ointresse för att se orsakssammanhangen!

Jag möter fler kvinnor som är mer eller mindre traumatiserade av förlossningar på sjukhus.

Som barnmorska har jag arbetat med hemförlossningar i mer än 36 år nu. Jag får fler och fler kvinnor som är mer eller mindre traumatiserade av tidigare förlossningserfarenheter på sjukhus. Och den stress de upplevt är också skälet till den flykt från förlossningsavdelningarna vi ser av kompetenta kollegor som av etiska skäl lämnar ett yrke de älskar.

Vad vi ser här är två kulturer som kolliderar: den med en mekanisk människosyn och den med en holistisk – den där världsbilden är fragmentarisk och den där så gott som allt hänger samman. Och det är den debatten jag efterlyser. Samt att vi barnmorskor blir inbjudna som experter eftersom det är det vi är experter på, normalt barnafödande. Läkarna blir enbart inkallade då det föreligger något avvikande.

Agneta Bergenheim
Leg.barnmorska Jordemor

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.