Baggböleri står i dag för bolagens uppköp av bönders privata skogsfastigheter som ombildats till juridiska personer i aktiebolag. Utan baggbölerilagens skydd för privat ägande skulle multinationella bolag, genom kapitalets fria rörlighet i dagens globala värld, kunna köpa på sig all bolagiserad jord- och skogsmark i hela landskap, ja, i praktiken hela landet, skriver bonden Hans Röös.
Baggbölerilagen har namn efter händelser i mitten av 1800-talet, vid Baggböle sågverk i Västerbotten, ägt av James Dickson & Co i Göteborg. Brukspatron James Robertson Dickson köpte rotposter till sågverket från statens skogar. Bolaget hade till exempel avtal om att köpa 17 000 träd på ett år, men exporterade plank från 150 000 träd. 1843 stämde länsman Olof Bjuhr Dickson till Vindelns häradsrätt. Dickson fälldes för stöld av 30 000 träd, den bråkdel som kunde styrkas med vittnesmål. Dickson överklagade och friades i Svea hovrätt, med motiveringen att ord stod mot ord. Bjuhr överklagade till Högsta domstolen. Där svor Dickson sig fri genom ”värjomålsed”; två fingrar på Bibeln räckte för att betraktas som oskyldig och gå fri. Han slapp att betala för stölden – lär inte ha fruktat Gud. Värjomålseden fanns kvar i lagen fram till 1940.
Samtidigt med köpen av skog på rot köpte sågverken, inklusive Baggböle såg, skogsfastigheter från bönderna. Dessa hade ännu inte förstått värdet av sina skogar, men det gjorde virkesexportörer som James Dickson & Co i Göteborg. Vinsterna hamnade i Göteborg och inte i Norrland där de skapats. Vinsterna från exploateringen av Norrlands resurser i dag kan hamna ännu längre bort än i Göteborg. De kan hamna varsomhelst i världen på grund av den sedan 1992 införda gränsöverskridande fria rörligheten för kapital. Baggböleri har i stället för sin ursprungliga betydelse, virkesstöld i statens skogar, kommit att stå för bolagens uppköp av bönders privata skogsfastigheter, vilka ombildades till juridiska personer, aktiebolag, som en del i bolagen.
En som uppmärksammade vad som pågick var journalisten Jonas Stadling, som kom i kontakt med problemet när han svältåret 1868 deltog i en hjälpinsats för människor i trakten av Baggböle. Han skrev en bok, ”Vår irländska fråga” (titeln anspelar på svälten 1845–1852 på Irland) som även beskrev bolagens skogsuppköp, baggböleri. Det dröjde fram till 1906 innan aktiebolag förbjöds att köpa upp privatägd jord- och skogsbruksmark och bolagisera den. Inledningsvis gällde lagen bara i delar av Norrland, men kom efterhand att gälla för hela Sverige. I dag gäller att juridiska personer (aktiebolag) är förbjudna att förvärva jord- och skogsbruk från fysiska personer utan att avstå motsvarande arealer med motsvarande brukningsvärde, och att status på marken byts från aktiebolag till privatägd egendom.
Ett nytt globalt feodalsystem kan bli följden för bönderna av kapitalets fria rörlighet över gränserna.
I dag höjs röster för att slopa baggbölerilagen, motiverat med att bönder skulle kunna låna mer pengar till investeringar om de bildar aktiebolag och fastigheten tillåts ingå i aktiebolaget. Det finns också de som vill avskaffa lagen av mer egennyttiga och kortsiktiga motiv. Ägare av privata jord- och skogsbruksfastigheter, som vill sälja, kan med fastigheten som aktiebolag få ut ett högre pris eftersom bolagsmark ligger i en prisklass för sig.
En försåtlig nackdel med att jord- och skogsbruk bolagiseras är att bolag kan bestå i århundraden, som till exempel Stora Kopparbergs Bergslags AB, ett mer än 700 år gammalt bolag med 2,3 miljoner hektar skog, 1,6 miljoner i Sverige, resten i Kanada, Brasilien och Portugal. Även om en privat jordägare lägger under sig stora arealer så splittras jorden förr eller senare åter upp i mindre enheter vid arvsskiften eller av ”fördärvaren” (”förvärvaren, ärvaren och fördärvaren”). Bo Jonsson Grip lade under slutet av 1300-talet under sig en tredjedel av Sveriges yta och nästan hela Finlands, men det innehavet splittrades snabbt efter hans död.
I dagens globala värld, utan baggbölerilagens skydd för privat ägande av jord- och skogsbruk, skulle multinationella bolag, genom kapitalets fria rörlighet över nationsgränserna, kunna köpa på sig all bolagiserad jord- och skogsmark i hela landskap, ja, i hela landet (land grabbing på engelska). Den marken skulle sedan aldrig mer kunna brukas av fria självägande svenska bönder.
Bland de få som såg det komma, risken med kapitalliberaliseringsdirektivet (fri rörlighet över nationsgränserna för kapital), var åtta bönder från småbrukarhåll. När beslutet om kapitalets fria rörlighet skulle tas i mars 1992 samlades dessa åtta bönder till en demonstration utanför Riksdagshuset. Iförda vederbörlig skyddsutrustning och försedda med motorsågar, sågade de en stock, bemålad med texten kapitalliberaliseringsdirektivet, i småbitar. Ett nytt globalt feodalsystem kan bli följden för bönderna av kapitalets fria rörlighet över gränserna. Därför är det viktigare än någonsin att vi håller fast vid vår svenska baggbölerilag.
Hans Röös
Bonde
