En sak som utmärker filosofin är att den kan ägna sig åt alla sorters frågor, även frågan om sig själv. Vad är egentligen filosofi? Denna fråga aktualiseras i den nya översättningen av boken ”Vad är filosofi?”. En bok som i denna text relateras till Husserls ”Den europeiska mänsklighetens kris och filosofin”.

En ytlig definition av vad en konstnär eller vetenskapsman är, är inte svår att göra. Konstnären ägnar sig åt någon konstnärlig utövning, medan vetenskapsmannen använder sig av vissa metoder inom specifika områden. Att säga vad en filosof ägnar sig åt är desto svårare. Även om tänkande ibland kan tyckas vara en bristvara i vår värld vore det otillfredsställande att säga att ”en filosof är den som tänker”. Ett sätt att besvara vad filosofi är för något är att säga att det är den enda sysslan som explicit kan undersöka sitt eget syfte. Därför inbegriper filosofin frågan om sig själv.

Rent semantiskt, idéhistoriskt och intuitivt vet vi dock vad en filosof är. Herakleitos är den äldsta dokumenterade filosofen som talar om ”visdomsälskande”. Det är också omkring denna filosofs tid som filosofin brukar sägas ha sin början, för cirka 2 500 år sedan. Även om människan dessförinnan naturligtvis ställde sig existentiella frågor verkar denna undran framför allt ha haft sin hemvist inom det rituella och mystiska. Filosofin gör tänkandet till en självständig syssla.