Torsten Weimarck dog för sju år sedan men hans böcker lever vidare. Som professor i konstvetenskap i Lund var han omtyckt och engagerande – hans tänkande bär spår av fransk postmodernism när den är som bäst.
Torsten Weimarck är förmodligen det närmaste vi kommer någon som Roland Barthes (1915–1980) bland svenska akademiker och intellektuella. Liksom fransmannen var Torsten Weimarck något av en postmodernist, i ordets mer positiva mening – någon som söker förstå en sak i egen rätt genom att se det idéhistoriska och kulturella sammanhang som möjliggjorde den.
Liksom Barthes har Weimarck förmågan att vända på saker så att de hamnar i ett annat, förklarande och inte sällan svindlande ljus. Ett exempel på denna ofta lekfulla arbetsmetod är när Barthes skriver om en ensamseglare ute på det stora havet.
