De isländska skalderna var kända både för sin skickliga skaldekonst och sina kunskaper om sagor och myter. Vi möter forskaren och författaren Lars Lönnroth, som ägnat en stor del av sitt yrkesverksamma liv åt att studera och översätta isländska sagor.

Lars Lönnroth är aktuell med boken Världen efter Ragnarök, en samling essäer om litteratur och kulturhistoria. I år har även hans översättning av Njals saga kommit ut i ny upplaga. Världen efter Ragnarök innehåller nedslag i Lönnroths forskning och titeln anspelar på det område han är mest känd för, de isländska sagorna. Men den innehåller också essäer om Carl Michael Bellman, inom vars konstform Lönnroth främst intresserat sig för hur Bellman framförde sina dikter. Även Lönnroths släkt berörs; han är släkt med Erik Gustaf Geijer och i sin bok behandlar han såväl Götiska förbundet som det fornnordiska sinnebildsspråket, det sistnämnda ett begrepp som Geijer värjde sig mot, men som fick fäste i Danmark.

År 1965 disputerade Lars Lönnroth på avhandlingen ”European Sources of Icelandic Saga-writing”, som behandlade de isländska sagornas europeiska influenser. Avhandlingen möttes av motstånd.