Fredrik Ström (1880–1948) var allt från kommunist till socialdemokrat men ingenting av det lär vara av något intresse på längre sikt. Han lärde känna Lenin, var kritisk till Stalin, ogillade Hitler och skrev böcker med titlar som ”Mitt kommunalpolitiska testamente” och ”Skattelagar och självdeklaration”. Han satt i riksdagar och myndigheter och i chefredaktörens stol men ihågkommen kommer han att vara för den bisyssla han ägnade sina lediga timmar till. Han reste Sverige runt och samlade vårt lands skatt av ordspråk – mer än 7 000 stycken – och han bokförde ordstäven, folk­rimmen, ringdanserna, ramsorna och visorna. Allvaret finns inte alltid där man tror att det finns, och ett bevarat ordspråk kan uppväga decenniers prat i riksdagen; ett enda sant ord trumfar förmodligen samtliga partiprogram. Långt ifrån det politiskt gångbara, långt ifrån puritanism och allmän livsfientlighet, berättar vår folkliga litterära skatt utan ängslighet om verkligheten – om människan och hennes liv på denna jord. På köpet får vi en inblick i en svunnen tid, med glädje, med sorg – med allt vad tillvaron innebär. Svek, död och förgänglighet ändrar inte på det givnas lyster; lusten att leva är alltings moder.
    Fredrik Ström har vi att tacka för att vi kan hitta tillbaka till en svunnen frihet, och i tacksamhet över tillvarons kanhända smått bisarra och komiska anlete läser vi frukterna av såväl vår historia som en överväldigande verklighet. Mycket må vara illa ställt i vårt land idag, men ett gott arbete är sin egen belöning. Så låt oss spotta i nävarna och höja blicken – vårt andliga kapital finns inlagt i oss.

Einar Askestad
Kulturchef
[email protected]