I fjol gav Bokförlaget Faethon ut en översättning av några av Simone Weils teistiska texter. Nu ger de ut en samling med mer historiskt orienterade skrifter: ”En civilisations plågor”, en ärlig uppgörelse med civilisationen.

Samlingen består av sex texter på temat civilisation, skrivna kort före och under andra världskriget. Romarriket behandlas återkommande, en civilisation som Simone Weil menar påminner om vår. Hon ser en tragedi i att den grekiska andligheten omkullkastades av detta imperiebygge. Weil visar i dessa texter två ansikten: ett som är praktiskt orienterat och ett annat som är försjunket i det eviga. För henne utgjorde dessa två ansikten dock ett gemensamt. Hon kom att lämna sin yrkesbana som filosofilärare för att, trots sin dåliga hälsa, ta tunga industriarbeten för att förstå den arbetande människan. Ett praktiskt utlopp för en djupt andlig livskänsla.

För Weil ligger det något motbjudande i att vända det praktiska, vardagliga och kulturella livet ryggen för att bosätta sig i sin självtillräckliga ande. Hon skriver: Ingenting är grymmare mot det förflutna än den plattityd enligt vilken styrkan inte är mäktig nog att förstöra andliga värden: med stöd av denna uppfattning förnekar man att de civilisationer som förintats av vapnens våld någonsin har funnits.”