Sven Barthels översättning av John Steinbecks ”Möss och människor” finns nu i en ny upplaga. Det är en enkel berättelse om två arbetande män i USA under den stora depressionen. Till sin form är den som en pjäs, med träffsäker dialog. Vi möter en rörande skildring av vänskap, drömmar, ensamhet och tillkortakommanden.

Romanens titel är hämtad från en diktrad av den skotske poeten Robert Burns, som i sin dikt beskriver hur en mus vinterbo enkelt blir raserat av en människa. Burns konstaterar att de vackraste planerna, oavsett om de är smidda av möss eller människor, ofta går om intet.

Vi får följa de två arbetarna George och Lennie, som går mellan olika gårdar för att få tillfälligt arbete. De delar sin lott med många människor under den stora depressionen, men enligt egen utsago skiljer de sig likväl från mängden. George säger: ”Folk som vi, som går omkring och arbetar på gårdarna, är de ensammaste människor i världen. De har ingen familj. De har inget hem. De kommer till en gård och arbetar ihop litet pengar, och sen far de in till stan och gör slut på pengarna, och rätt vad det är står de och fjäskar för basen på en annan gård. De har ingenting att se fram emot.” Han fortsätter: ”Men så är det inte med oss. Vi har en framtid.” De två vännerna när nämligen en dröm, som inte tycks så långt borta: att ”leva av markens gröda”, det vill säga att ha en egen gård.