Krönikören förfasas över författarschablonen som härskar i de ”fina” tidningarna. Botemedlet visar sig finnas hos en av våra stora svenska skalder. Eller som det gamla talesättet i orienten lyder: Stor konst kan endast skapas ur ett ädelt hjärta. Hybris är den dödssynd som kan få den bäste på fall.
Vilhelm Moberg fick en dag en förfrågan om att berätta för läsarna om hur han tillbringar en vecka. Han tyckte nog att det var en fånig idé men kunde ändå inte tacka nej, så han skrev något i stil med att ”författaren går upp 6.30”, ”författaren tar en promenad vid 10-tiden”, ”författaren tar brevkniven och öppnar dagens brev” och liknande. Mobergs vardagsliv var ju inte mer intressant än någon annans. Men ibland tryckte han lite hårdare med pennan … Som när han skrev: ”Författaren äter middag med en kvinna han inte känner. Vi har varit gifta i 31 år.”
Vilhelm Moberg var inte intresserad av att mystifiera sig själv som privatperson. Han tänkte väl med en rysning på hur den kultursuktande parnassen skulle viska vördnadsfullt om hans vardagsrutiner – att han minsann borstade tänderna som vem som helst, kan ni tänka er!
