Vad vi värdesätter över allt annat är heligt för oss: våra barn, vårt modersmål, vår kultur – ja, vårt sätt att leva. Detta är vad vi är; själva fundamentet för vårt samhälle.
”Det finns inga heliga böcker”, läste jag nyligen i SvD, i en artikel signerad författaren Torbjörn Elensky. Med lite välvilja kan en sådan tanke gå okommenterad förbi, men det finns gränser för all välvilja. Det liknar att vända andra kinden till – en underbar sak, men om ditt barn eller din kvinna hotas på gatan av en knivbeväpnad man, inte vänder man andra kinden till? Vackra ord och idéer har sin plats, men när det kommer till verkligheten – där våra liv ingår – förblir vi inte passiva inför det som hotar vad som är dyrbart för oss. ”Det finns inga heliga böcker”, läser jag, men vad betyder det över huvud taget?
