Politiken är som dålig teater, där de styrande tappat greppet. Fortfarande lever vi under Carl XVI Gustafs valspråk: För Sverige – i tiden, inte För Europa – i tiden, skriver pensionären Ingemar Wahlberg.
Vem tar ansvar för vår välfärd nu när våra styrande har tappat greppet och mer kan liknas vid skådespelare och statister? Där Rosenbad och riksdagshuset kan liknas vid teatrar och där manusen är partiböckerna. Där teaterledaren på Rosenbad är en av globalisternas marionetter som inte har någon kontakt med sin publik och där det nu visar sig att delar av publiken inte har råd att köpa förfriskningar i mellanakterna. Teaterledaren prioriterar i sann globalistisk anda kostsamma föreställningar som ges långt bortom de egna teatrarnas maktsfär.
I riksdagshuset finner vi sufflören med ett förflutet som deltagare på Bilderberggruppens möten.
Föreställningarna har pågått så länge nu att stora delar av publiken har tröttnat och är minst sagt oengagerade. Först när en föreställning är slut och ridån har gått ner vaknar åhörarna till. Som när föreställningen om DCA-avtalet framfördes. Den yrvakna reaktionen blev: Vad var det som hände? Ska vi ha amerikanska trupper utspridda över landet?
En tidigare teaterledare för samma grupp gav en föreställning med titeln ”Öppna era hjärtan” som, och det vill jag lova, inte blev någon succé. Under samma ledare sändes även ”Nuonaffären – en katastrof” där publiken inte närvarade men ändå måste betala ett skandalöst högt pris för sina åskådarplatser. Sufflörerna, osynliga för publiken, finns där och övervakar skådespelarna. På Rosenbadsteatern heter sufflören kanske Klaus Schwab, tysk nationalekonom, och i riksdagshuset finner vi sufflören med ett förflutet som deltagare på något av Bilderberggruppens möten. Deras uppgift är att se till att internationella institutioners värderingar efterföljs samt att främja ett sant globalistiskt medborgarskap.
Fortfarande lever vi under Carl XVI Gustafs valspråk: För Sverige – i tiden. Något som skådespelarna borde känna till och agera efter.
Valspråket är inte: För Europa – i tiden, inte för Nato – i tiden, ej heller för WHO eller WEF – i tiden och sist men inte minst, inte för Parisavtalet – i tiden. Kan någon hjälpa skådespelarna att omarbeta manuskriptet och som första åtgärd stryka den akt som kallas Den gröna omställningen så att vi kan låta våra barn och barnbarn i fortsättningen njuta av den trygghet och välfärd de förtjänar och inte leva i nöd i ett utarmat Sverige såsom det pågående skådespeleriet tveklöst leder till.
Ingemar Wahlberg
Pensionär
