Riksdagspartierna har skapat en demokratikris som de inte vill se, än mindre lösa. Undersökningar visar att en majoritet av befolkningen är missnöjda både med partier och medier. Lösningen finns i personval, småpartier i samverkan och att rekrytera nytt folk som fria skribenter och poddare, skriver civilekonomen Lars Bernhoff.
Den 19 januari publicerade Epoch Times en tankeväckande artikel om våra partiers långvariga stagnation av Marie-Louise von Bergmann Winberg. Tyvärr finns ingen förbättring i sikte trots mer än 30 års många exempel på självförvållade misslyckanden. All makt skall utgå från folket, men folket gillar inte att medverka i partierna. Något är fundamentalt fel. Antalet medlemmar har under 50 år gått från i snitt 17 procent och minskat till cirka två procents medlemskap i de partier vi röstar på. Vi medborgare verkar inte förstå att vi är nödvändiga byggstenar i en demokrati där politiken ska kunna vara förankrad hos väljarna.
En tänkbar lösning är att locka fria skribenter/poddare att under minst en valperiod driva sina åsikter i riksdagen.
Är det folkets fel eller har partierna gjort så att partiledningarna i praktiken själva kan bestämma vilka åsikter som de tycker är bra? Nu har vi facit, Sverige har misslyckats jämfört med främst våra nordiska grannar. Det är dags för genomgång av vilka partier som kan få fram de nya politiker som ser de hot och krav som våra nuvarande politiker inte sett förrän det varit för sent. Sverige är nog det enda landet där politiker tror att vi kan acceptera ursäkter som, ”vi såg det inte komma”, ”vi har varit naiva”.
Riksdagspartierna har skapat en demokratikris de inte vill lösa. DN har presenterat väl underbyggda undersökningar som visar att 70 procent av medborgarna är missnöjda med både våra medier och politiker. Resultatet blir riksdagsbeslut som ofta önskas ogjorda när vi drabbas av konsekvenserna. Enkla exempel är dessa: Nästan alla förstår förnuftsmässigt att det inte är rimligt att avveckla fungerande kärnkraft när vi samtidigt beslutat att fokus är elektrifiering. Det är lika självklart att vi inte kan ta emot 800 000 analfabeter när vi först är stolta över att med LO:s stöd ha avvecklat så många lågkvalificerade jobb som möjligt.
Här presenteras några förslag som visar hur vi kan komma ur stagnationen och hur vi kan avbryta Sveriges utförsresa från beundran till skräckexempel. Att endast rösta vart fjärde år på partier som i praktiken inte vill ha oss som medlemmar är inte vägen till att åter bli framgångsrika.
Nuvarande riksdagspartier är partivalspartier. Väljaren röstar på partier och partierna utser kandidater, ofta helt okända för väljarna, men passar bra som knapptryckare. I senaste valet kom endast två personer in via kryssning på valsedeln. Skäl till ändring! Personval i denna version innebär att väljaren ska rösta på en för denne känd person. De valda ombudens uppdragsgivare blir då tydligt väljarna. Ett personvalsparti kan fungera bra med de regler som finns. Det finns beskrivet i skriften ”Personvalsparti – bot för trötta partier”, författad av Patrik Engellau; förslaget nedan bygger på den beskrivningen. Att inget av de gamla partierna valt att bli ett personvalsparti hävdas i skriften bero på att de troligtvis ”i verkligheten är rädda för okontrollerbar förnyelse.”
En tänkbar lösning är att locka de bästa fria skribenterna/poddarna att under åtminstone en valperiod driva sina åsikter i riksdagen. De har då möjlighet att påverka besluten i stället för att endast få många tusen ”likes” eller prenumeranter som tycker deras åsikter är värda att betala för. Varje väljare kan i förväg enkelt ta ställning till vilken politik de kan förvänta sig av den valda personen.
Små partier kan utnyttja valsamverkan.se för en snabbresa till riksdagen. Medborgerlig Samling (MED) har en väl genomtänkt politik med stark förankring hos sina medlemmar. MED fungerar som de gamla partierna borde fungera. Partiets potential är flerfalt den som uppnås om väljarna vet att deras röst inte blir bortslängd.
Bilda nya partier – finns förbisedda grupper med stor potential. Seniorer hålls effektivt utanför politiken och har därför inga framgångar. Undanträngda i kommunerna av höga kostnader för migranter med bland annat påtvingad kvotfördelning, många brister i äldrevården, nedtryckta av svensk ålderism, det vill säga nedvärdering av de friska äldres förmåga. Att seniorer fortsätter att rösta på samma parti är knappast rationellt. Seniorer är 25 procent av väljarna men har endast fyra procent (15 mandat) i riksdagen. Ett nytt parti kan dra mycket nytta av valsamverkan.se för att klara en snabb expansion.
Sverige i valsamverkan (SiV, valsamverkan.se) har endast en uppgift, att vara ett ”paraply” för små duktiga och seriösa partier med borgerliga värderingar som i så kallad teknisk valsamverkan kan få en realistisk chans att bryta stagnationen i svensk politik. Alla ovanstående beskrivna alternativ kan ansluta sig om de så önskar. Provröstning kan ske på respektive parti för att få fram hur många som verkligen står bakom det egna partiet i god tid före valet 2026. Blir det fler än cirka 300 000 sympatisörer, fyra procent, så genomförs valet, annars avbryts deltagandet och deltagarna röstar ”som vanligt”. 4x1 procent är också fyra procent. Teknisk valsamverkan är därför ett sätt att med främst digitala metoder delta i det politiska arbetet, ett nytt sätt för duktiga partier som förstår värdet av att samverka med andra partier i samma situation.
Vi är många som tycker att nya politiska arbetsformer måste få prövas redan till valet av riksdag den 13 september 2026. Om dessa förslag accepteras hos mer än fyra procent av antalet som röstar så uppstår den viktiga konkurrens med innovativa medlemsförankrade nya partier som saknas i dag. Det kan då även få en extra effekt att få fart på de gamla partierna som kommer att störas av att nya partier kan få rollen som vågmästare med fokus på Sveriges välmående i stället för som tidigare, vågmästare som prioriterat mer invandring(MP) eller miljarder till kurder (Kakabaveh, själv kurd).
En nödvändig politisk förändring kommer aldrig att bli verklighet om inte de etablerade partierna utsätts för konkurrens. Här har jag lyft fram några sådana förslag. Ditt förnuft och engagemang kan knuffa besluten i rätt riktning om du aktiverar dig i ett lyhört parti.
Lars Bernhoff
Civilekonom MBA, senior
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
