Det är inte många politiker som kan förklara hur bottentrålning går till. Debatten är osaklig, överdriven och full av falska påståenden. I EU betraktas vi som pionjärer i miljövänligt fiske, i Sverige stämplas vi som miljöbovar. Vad håller vi på med, frågar sig ordföranden i Sveriges fiskares PO (SFPO) Peter Ronelöv Olsson.

Det sägs att ju mindre man förstår, desto enklare är det att ha en stark uppfattning. I Sverige pågår just nu en debatt om en av landets basnäringar – det svenska yrkesfisket. Diskussionen om bottentrålning är i huvudsak en svensk företeelse, och den påminner tyvärr om självskadebeteende.

Varför tävlar politiker med osanna och förenklade beskrivningar av bottentrålning?

Man kan inte undgå att undra hur många politiker som faktiskt kan förklara hur bottentrålning går till, och hur många som ens har sett en bottentrål på nära håll. När politiker debatterar ett ämne utan att förstå riskerar de att skapa förvirring snarare än klarhet. SFPO (Sveriges Fiskares Producentorganisation) bjuder gärna in alla intresserade politiker för att ge en grundlig förklaring av hur bottentrålning går till, hur fisket bedrivs och vilka miljöeffekter bottentrålningen faktiskt medför.

I debatten förekommer hela tiden överdrifter, osakliga påståenden och osanningar. Ett exempel är Timbro, som i en debattartikel i Aftonbladet (24/2), helt utan kunskap och till stöd för regeringens förslag om förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden, hävdar att bottentrålning ”… är än mer brutal. Den hyvlar i praktiken av det yttersta lagret av havsbotten som med en osthyvel”. Det är beklagansvärt att sådana fullständigt grundlösa påståenden får utrymme i samhällsdebatten.

Hur har det kunnat bli så att så många politiska partier, ofta utan någon djupare förståelse, tävlar om att komma med förslag som ytterligare begränsar fisket? Svenskt fiske bedrivs långsiktigt hållbart och med selektiva, skonsamma redskap. I EU betraktas vi som pionjärer när det gäller miljövänligt fiske. Här hemma i Sverige, däremot, ses vi ofta som miljöbovar. Det är ett förhållande som borde få oss alla att stanna upp och fundera: Vad är det egentligen vi håller på med?

Är det Miljöpartiets tidigare politiskt framgångsrika vägval – att ständigt kritisera fisket, ofta med felaktiga påståenden – som har lett till att andra partier följer deras exempel?

I regeringens proposition (2024/25:81) föreslås ett förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden. I dessa områden är fisket redan reglerat för att inte riskera syftet med skyddet. När fiske inte kan bedrivas utan att hota området, anpassas eller förbjuds fisket. Det är mot denna bakgrund som regeringens förslag ska ses. Miljöpartiet, som vanligt, tar det ett steg längre och i en följdmotion föreslår de ett totalförbud mot bottentrålning. Om deras förslag genomförs, skulle Sverige inte längre ha något yrkesfiske kvar.

Varför tävlar politiker om att komma med osanna och förenklade beskrivningar av bottentrålning? Varför kan vi inte se objektivt på verkligheten och inse att svenskt bottentrålningsfiske är skonsamt, selektivt och långsiktigt hållbart?

Jordbruksverket gjorde 2020 en undersökning om svenska konsumenters vanor, kunskaper och attityder om yrkesfiske och yrkesfiskare. I undersökningen framkom att 84 procent instämmer i att det är bra att Sverige har en egen yrkesfiskekår som bidrar till matförsörjningen.

Det är dags att debatten om yrkesfisket blir saklig. Vår svenska fiskerinäring förtjänar en ärlig och välgrundad debatt.

Peter Ronelöv Olsson
Ordförande, Sveriges Fiskares PO (SFPO)

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.