Socialtjänsten och dess sekretess står vid ett vägskäl. Sekretessen hindrar insyn och ansvar och det är ett problem när det finns en tendens att Socialtjänsten inte litar på någon utomstående: inte på polisen, skolan eller de barn de har i uppdrag att skydda. Det är tid att ta steget till en mer ansvarstagande och transparent Socialtjänst, skriver Susanne Säfström-Markebjer.
Just nu pågår en debatt om att slopad sekretess riskerar att slå sönder tilliten till socialtjänsten, vilket belyser en avgörande fråga kring socialtjänstens sekretess och dess inverkan på rättssäkerheten. Det slutna system som sekretessen skapar utgör ett allvarligt hot mot objektiviteten och sakligheten i utredningar. Utan möjlighet till granskning riskerar systematiska fel och brister att fortgå, vilket kan leda till tragiska konsekvenser för individer i beroendeställning.
Historien visar tydligt att makt utan insyn och konsekvenser vid fel kan få förödande följdverkningar.
Företrädare för det fackliga förbund som organiserar ett flertal socialsekreterare, SSR Akademikerförbundet, menar att det finns ett problem med tillit gentemot socialtjänsten. Men det är i själva verket tvärtom: det är socialtjänsten som har problem med tillliten. De litar inte på någon: inte polisen, inte åklagarna, inte skolan, inte media, inte allmänheten, inte de barn de är satta att skydda, inte vårdnadshavare i LVU- och VBU-ärenden och inte tillsynsmyndigheterna. Frågan är om socialtjänsten ens har tillit till lagen som de måste följa eller domstolarna som bestämmer, med tanke på de otaliga JO-beslut som visar på motsatsen. Socialtjänsten tycks gång på gång välja att gå emot domstolsbeslut eller att inte följa lagen, vilket indikerar en djupgående brist på förtroende för det rättssystem de är en del av.
Det är också viktigt att poängtera att sekretesslagstiftningen är komplex och svår att tolka, även för jurister. Om det är en utmaning för dem, hur kan då en socionom med en generalistutbildning, som omfattar mycket lite juridisk utbildning, förväntas navigera i detta snåriga landskap? Kan det vara så att socialtjänstens totala okunskap om sekretesslagstiftningen bidrar till att de ofta hävdar sekretess, utan att förstå de negativa konsekvenser det kan medföra? När de undanhåller information från skola, polis och BUP riskerar de att faktiskt skada dem de är satta att skydda.
Historien visar tydligt att makt utan insyn och konsekvenser vid fel kan få förödande följdverkningar. Detta bekräftas av nutida vittnesmål från personer med erfarenhet av socialtjänsten, som beskriver en verklighet där hjälpen som är avsedd att stödja, i stället kan krossa liv. Reportaget ”Adam och övergreppen” från SVT:s Uppdrag granskning (12/2-25) är ett skrämmande exempel på hur sekretessen har möjliggjort att övergrepp från socialtjänstens sida har kunnat fortgå utan granskning.
Det är dags att vi får se en förändring. Låt oss inspireras av hur polis, åklagare och domstolsväsendet arbetar. Genom att i slutändan göra utredningar offentliga kan vi säkerställa att den makt som socialtjänsten har hålls under kontroll och granskas av samhället. Detta skulle inte bara öka transparensen, utan också bidra till att återuppbygga förtroendet hos dem som socialtjänsten möter. Det, om något, skapar tillit.
Vi står inför ett vägskäl. Antingen fortsätter vi på den inslagna vägen, där sekretess hindrar insyn, ansvar och samverkan, eller också tar vi steget mot en mer transparent och ansvarstagande socialtjänst. Låt oss välja rätt och säkerställa att varje individ får den hjälp och det stöd de förtjänar, utan att riskera att bli ytterligare svikna och utsatta av det system som ska skydda dem.
Susanne Säfström-Markebjer
Ordförande i barnrättsorganisationen B.A.R.N.
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
