70 procent av läkarbesöken inom barn- och ungdomspsykiatrin, bup, används till utredning och behandling av adhd, enligt en ny rapport. Detta riskerar tränga undan andra patienter.
Att en så pass stor andel av resurserna går till utredningar av adhd riskerar att utarma den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin och kan innebära minskade möjligheter för andra med psykiatriska problem att få hjälp, konstaterar Socialstyrelsen.
Ökningen av antalet utredningar kan ha flera förklaringar, enligt Mattias Fredricson, avdelningschef på Socialstyrelsen.
– Det handlar bland annat om att det kan bli lättare att få anpassningar och stöd i skolan med en diagnos, men också om att en diagnos kan upplevas ge en förklaring till en tuff situation, säger han.
Inte jämlikt
Cirka 70 procent av alla läkarbesök inom bup är i dag relaterade till adhd. Utöver risken för undanträngningseffekter konstaterar Socialstyrelsen att vården inte är jämlikt fördelad. Barn i socioekonomiskt utsatta områden får inte vård i samma utsträckning som i socioekonomiskt mer välbärgade områden.
I många regioner behöver man köpa in utredningar för att klara den ökade efterfrågan. Men när avtalen ofta bara omfattar själva utredningen har det lett till en ökad belastning för bup-mottagningarna. Det är också svårt att få specialistläkare att arbeta inom bup.
– Många erfarna läkare väljer att lämna barn- och ungdomspsykiatrin vilket kan påverka kontinuitet och kvalitet, säger Mattias Fredricson.
Skolan viktig
Socialstyrelsen föreslår olika metoder för att utbilda, rekrytera och behålla personal. De föreslår också åtgärder som informationsinsatser till föräldrar och sätt att effektivisera för att frigöra resurser.
Det finns enligt Mattias Fredricson ingenting som pekar på att trenden är på väg att vända. För att möta behövs dialog och samarbete mellan flera aktörer i samhället än vården.
– Vi måste börja prata om hur behovet av vård kan förändras för att uppnå en bättre balans mellan behov och vårdens förutsättningar. Skolan kan till exempel behöva bättre förutsättningar att hantera barns olika behov utan att det behövs en diagnos.