Zhuge Liang som även kallas Zhuge Kongming, är en av Kinas mest framstående begåvningar. Han föddes i Yinan, i dagens Shandong, år 181 och dog i nuvarande Shaanxi 234. Zhuge Liang var strateg, diplomat och kansler i tjänst hos Liu Bei. Den här historien handlar om hur det gick till när han ingick äktenskap med en ovanligt begåvad kvinna.
När Zhuge Liang var omkring 17–18 år reste han till Wolong Gang i staden Nanyang i Henanprovinsen, där han byggde sig en liten halmtäckt stuga. Han jobbade hårt med att plöja sina åkrar samtidigt som han studerade flitigt.
Nedanför Wolong Gang-åsen bodde en godsägare med namnet Huang Chengyan. När han upptäckte att Zhuge Liang var en klok och rättfärdig ung man fattade han tycke för honom och kom ofta på besök. Eftersom Huang var en vis och kunnig person såg Zhuge upp till honom. Han bad ofta Huang om råd och bad honom gå igenom hans anteckningar.
Efter en tid beslutade Huang att erbjuda sin dotters hand till Zhuge. Erbjudandet antogs inte direkt av Zhuge som hört att Huangs dotter var väldigt ful. Men han avvisade det inte heller. Äktenskapsförslaget fick ligga på is så länge.
Efter detta delade Huang och Zhuge bara sina kunskaper med varandra. I fortsättningen nämndes inte ett ord om äktenskapsförslaget när Huang besökte Zhuge.
En dag sade Huang till Zhuge: ”Jag hälsar ofta på hos dig men du besöker aldrig mig”.
Zhuge svarade: ”Förlåt för att jag varit oartig, är ni snäll. Jag ska besöka er nästa gång”.
Zhuge Liang går på visit
Några dagar senare gick Zhuge till Huangs gods för att hälsa på. När han sade vem han var till portvakten, svarade vakten: ”Godsägaren har gett instruktioner att om herr Zhuge kommer ska han föras in i huset på en gång. Var snäll och stig in!”
Zhuge gick in genom porten och såg att nästa dörr var stängd. Han knackade försiktigt två gånger och dörren öppnades. När han gått in stängdes dörren automatiskt bakom honom. Zhuge kunde inte hjälpa det men han kände sig lite underlig till mods.
Precis när han skulle se sig omkring hörde han plötsligt ett ljud och två hundar kom rusande emot honom. De två hundarna, en kolsvart och en snövit, skällde och störtade emot honom. Zhuge försökte vända tillbaka men dörren gick inte att öppna. Han greps av panik när han försökte komma undan hundarna.
I samma ögonblick kom en husjungfru springande. Hon klappade hundarnas huvuden och de satte sig ögonblickligen. Sedan snurrade hon deras öron och genast sprang de iväg bakom en blomsterrabatt. Fylld av nyfikenhet på de märkliga hundarna följde Zhuge efter dem för att titta lite närmare. Då såg han att de var gjorda av trä och klädda med hundskinn. Han frågade jungfrun vem som hade skapat de mekaniska hundarna, men hon bara log och gick iväg.
Zhuge gick längre in. När han öppnade den tredje dörren kom två tigrar störtande mot honom. Zhuge tänkte att de nog också var konstgjorda och klappade dem på huvudet. Till hans förvåning slog tigrarna honom till marken med öppna käftar.
Tigrarna höll fast honom hårt och vägrade släppa. Då kom husjungfrun tillbaka och sade: ”Försöker ni vara smart! Hur kan ni tro att ni kan använda samma metod som ni använder till hundar till att bemästra tigrar?”
Medan hon pratade klappade hon tigrarna på bakdelarna och de satte sig genast ner.
Zhuge som kände sig förödmjukad, suckade och sade: ”Det är så svårt att komma igenom den här enorma innergården, kan ni vara snäll och visa mig vägen in!”
Jungfrun log och sade: ”Jag är upptagen med att mala till nudlarna!”
Zhuge såg då en kvarn som drevs av en åsna av trä som gick runt, runt i en cirkel. Han blev mållös. Högt ropade han: Ah, jag visste bara att mästare Huang är vis och upplyst. Det förvånar mig att han kan skapa detta!”
Jungfrun skrattade och sade: ”Husbonden bryr sig inte om det här!”
Ängsligt frågade Zhuge: ”Vem är det då om det inte är godsägaren?”
”Stig på. Ni kommer att få reda på det” svarade jungfrun.
Zhuge funderade, ”varje gång jag öppnar en dörr möts jag av en ny sak som ger mig en massa besvär. Vad ska jag göra?”
Medan han tvekade öppnades dörren och en kvinna kom ut. Hon var lång och uppträdde milt och värdigt. Hennes ansikte var lite mörkt och hade några koppärr.
Hon gick fram till gången och frågade jungfrun: ”Vem är den här gästen?”
Innan jungfrun hann svara, bugade Zhuge för henne och sade: ”Jag är Zhuge Kongming från Wolong Gang. Jag är här för att besöka mästare Huang”!
Kvinnan svarade genast: ”Varsågod och kom in”, sedan vände hon och gick tillbaka in.
Jungfrun såg att Zhuge stod som fastnaglad i marken så hon uppmanade honom att följa efter. ”Följ henne! Dörren har öppnats och hennes nåd kommer att hindra alla saker att komma emot er. Inget kommer att rusa fram och skrämma er igen!”
Försiktigt fortsatte han. Efter att ha rundat några hörn och gått igenom några dörrar till kom han äntligen fram till huvudbyggnaden.
Där möttes han av Huang som visade honom upp för trappan. När de till slut satte sig ville Zhuge genast veta vem som hade uppfunnit alla egendomliga saker i huset. Han sade: ”Det är sannerligen inte lätt att besöka mästaren!” Sedan berättade han för Huang vad han råkat ut för.
Huang skrattade gott och sade: ”Det är den där fula dottern min som hela tiden håller på och konstruerar sådana där saker. Det är respektlöst att skrämma er!”
När Zhuge hörde Huangs förklaring, rodnade han och muttrade för sig själv: ”Zhuge Liang! Du är så trögfattad. Mästaren erbjöd sin dotters hand till dig, men du ringaktade henne för hennes utseende. Var skulle du kunna finna en person med sådan utomordentlig begåvning? Vad är fulhet?”
Han utbrast: ”Fröken Huangs förstånd överträffar allt och jag beundrar henne väldigt mycket!”
Huang svarade: ”Min dotter är väldigt ful. Jag har försökt erbjuda hennes hand till någon men …”
Innan Huang hann avsluta meningen avbröt Zhuge och sade: Jag har kommit hit speciellt för att träffa min svärfar!”
Sedan gick han ner på knä och bugade för Huang.
Huang skrattade och hjälpte honom upp.
Efter en tid gifte sig Zhuge med fröken Huang. De hjälpte varandra och lärde av varandra. Det sägs att Zhuge fick många av sina idéer under samtalen med sin hustru.
I gamla böcker och legender finns många historier om Zhuges uppfinningar. Till exempel en oxe av trä som kunde gå med hjälp av kugghjul. I ”Romansen om de tre kungadömena” finns en beskrivning av hur Zhuge använde sjustjärniga lampor för att förlänga sitt liv. Det finns också en berättelse om Zhuge när han ber för östanvinden.
Hans hustru tillverkade hundar och tigrar av trä som kunde röra sig. De gamla skrifterna har även noterat att Lu Ban, en duktig snickare, skapade en fågel av trä som kunde flyga i tre dagar och tre nätter.
Vetenskapen i det gamla Kina var väldigt avancerad och överträffar dagens moderna vetenskap. Tack vare att det var en gudomlig kultur som gavs till människorna av gudar bar den med sig övernaturliga krafter som går bortom det som modern vetenskap kan nå.
