Den här berättelsen utspelade sig på våren det trettonde året av Tianbao-perioden (cirka 754 e.Kr.) under Tangdynastin. Den handlar om två män, Liu Cheng och Li Hui, som ofta fraktade stora båtlaster med fisk och krabbor för att sälja i området mellan staterna Wu och Yue.
En dag hade de lastat båten full med fisk i Xinan och var på väg till häradet Danyang för att sälja den. När de kom fram till Chapu hade det redan hunnit bli mörkt, så de bestämde sig för att stanna och leta upp ett ställe att sova på. Li Hui ville gå in till byn och titta så Liu Cheng blev kvar ensam på båten. Himlen täcktes av tunga moln och det var helt tyst. Det fanns inga tecken på att det fanns någon annan i närheten. Då hörde plötsligt Liu Cheng en mansröst som med sorgsen stämma ropade, ”Amitabha!” Han flög upp och tittade efter mannen i båtens kajuta. Då fick han syn på en stor fisk med flerfärgad skäggtöm som ruskade sitt huvud och ropade ordet ”Amitabha” med en människas röst.
Liu Cheng blev så rädd att hans hår nästan ställde sig rakt upp. Han hoppade i land och gömde sig i vassen för att hålla utkik efter vad som skulle hända sedan. Då började tusentals fiskar i båten hoppa omkring och ropa Buddhas namn (Buddha Amitabha). Ljudet var omskakande. Så fort fiskarna tystnat och det korta utbrottet var över gick den uppskakade mannen ombord och kastade tillbaka all fisk i floden.
En liten stund senare kom Li Hui tillbaka och Liu Cheng berättade vad som hänt. Li Hui blev upprörd och sade argt: ”Hur kom du på en så underlig historia! Det är bara struntprat.” Han fortsatte skälla på honom en lång stund. Liu Cheng kunde inte komma på hur han skulle kunna övertyga honom om att det faktiskt hade hänt, så han gav Li Hui nästan allt sitt silver och sina kläder för att betala för fisken han kastat tillbaka i floden.
Liu Cheng hade nu bara ett silvermynt kvar. Det använde han för att köpa ett dussin knippen med hö som han kunde sälja någon annanstans. Innan han gick och lade sig lade han höknippena på flodbanken. Nästa morgon när Liu Cheng skulle lasta höet på båten kände han att knippena var väldigt tunga. Han öppnade knippena och inuti dem fann han 15 strängar med mynt, vilket var en stor summa pengar på den tiden. Tillsammans med mynten låg ett papper där det stod: ”Här är betalningen för fisken”. Liu Cheng blev ännu mer förvånad.
Senare samma dag kom han till staten Gua, där han mötte en grupp munkar som satt och åt. Liu Cheng gav pengarna till dem. I samma ögonblick råkade en pensionerad häradshövding vid namn Wan Zhuang passera förbi. Han stannade och lyssnade på berättelsen för att sedan skriva ner den och vidarebefordra den till kommande generationer.
Återpublicerad med tillstånd av Zhengjian (Pure Insight) och översatt från kinesiska till engelska av Dora Li.
Översatt till svenska av Epoch Times Sverige.
