Den galne munken som sopade ut minister Qin ur templet
Gamla kinesiska berättelser
Den galna munken som sopade ut minister Qin och hans hustru ur templet är en välkänd kinesisk legend. Illustration av Sun Mingguo/The Epoch Times


Den här historien utspelar sig för cirka 900 år sedan, vid slutet av Norra Songdynastin och början av Södra Songdynastin. Huvudperson är Ji Gong, den ”galne munken”, en vis man som trots sitt kunnande aldrig passerade examen. Yue Fei var en lojal och skicklig general som blev Songdynastins mest hyllade general och en symbol för orubblig lojalitet. Minister Qin Hui var en falsk förrädare som lät avrätta Yue Fei och blev en av landets mest föraktade män.

Den galne munken

I de femhundra Arhats sal (Hall of 500 Arhats) i Xiyuantemplet i staden Suzhou finns en staty i lera av en galen munk. Munken har tio utseendemässiga defekter; sned mun, puckelrygg, är vindögd och har fladdermusöron. Hans ben är olika långa, huvudet fullt av ringorm, händerna är knotiga, axlarna sluttar, bröstet är klent som på en duva och näsan vass. På grund av sitt speciella utseende blev han känd som ”munken med tio brister”. Hans utseende är annorlunda men ändå inte fult.

Det sägs att den galne munken tidigare var en fattig lärd man som ofta kritiserade det kejserliga hovet och fördömde det i stora nationella frågor. Flera gånger försökte han ta kejserlig examen men hans uppsatser var alltid fulla av förakt och hån. Detta medförde att hans examen inte godkänts, ens på häradsnivå, när han kommit upp i trettioårsåldern trots att han var en mycket beläst man.

Då gick det upp för honom att samhället hade förlorat sin moraliska kompass. Han beslutade att avge klosterlöfte och började laga mat i ett tempel. Där uppförde han sig lite annorlunda och blev med tiden kallad den galne munken.

Prins Jin Wuzhu, general Yue Fei och minister Qin Hui

Jin Wuzhu var en prins och general i Jurchens (kallas även Jin) som invaderade södra Kina år 1140 under Songdynastin (960–1279). Under attacken använde han sig av en militär kavalleriformation som kallades Guaizi Ma (formation som omringar fienden) och både hästarna och soldaterna i hans armé var helt täckta av rustning från huvud till fot. Trots detta blev hans trupper krossade av general Yue Fei.

Minister Qin Hui av Song arbetade i maskopi med prins Jin Wuzhu. Han övertygade kejsaren i Song att se till att få bort Yue Fei från slagfältet. Men trots två månaders tortyr vägrade Yue Fei erkänna sig skyldig till de uppdiktade anklagelserna om förräderi.

En dag när Qin Hui stod vid det östra fönstret i sin salong och grubblade över hur han skulle kunna döda Yue Fei, kom hans hustru på en plan. De skulle smyga in en falsk exekutionsorder i en apelsin och ge den till huvuddomaren. Qin Hui och hans hustru lyckades  i sitt onda uppsåt och lät avrätta den lojala och populära Yue Fei.

Besöket i templet

På det kinesiska nyårets första dag var Qin Hui och hans hustru vid templet för att be. Där fick Qin Hui syn på en gul papperslapp som satt på väggen. På papperet var en dikt nedskriven med en lutande skrift. Texten löd: ”Besegra tigern är lätt, men att släppa den blir svårt. Konspirationen som kläcktes framför det östra fönstret slår all annan krigslist. Den onda kvinnan är dum nog att låta sin tunga löpa. Det smärtar och skrämmer en gammal munk som mig.”

Qin Hui var mållös. Hans fru tittade i samma riktning och fick syn på lappen. Till deras fasa insåg de att dikten talade om Fengbo Paviljong där Yue Fei mördades. Paret tittade på varandra, och det tog en stund för Qin Hui att hämta sig efter chocken. Han sade: ”Detta är skandalöst!”.

Just då råkade abboten komma förbi. Qin Hui skrek åt honom: ”Vem skrev den här dikten? Leta rätt på honom!”

Abboten förstod att Qin Hui var en person med makt och kunde inte avböja hans önskan. Darrande svarade han: ”Jag ska ta reda på det”.

Efter en liten stund återvände abboten tillsammans med en annan munk. Den andra munken haltade, gick med käpp och bar på en bambukvast. Qin Hui och hans hustru kände igen honom. Det var munken som åt kött. ”Aha, det är en smutsig munk som har skrivit dikten”, ropade de.

Den galne munken replikerade iskallt: ”Aha, det är en otacksam person som åstadkommer allt oväsen.”

Qin Hui blev rasande och skrek: ”Allt kött du har ätit har stigit dig åt huvudet! Gå ner på knä och visa din vördnad för mig!”

Den galne munken haltade till, pekade på sina knän och sade: ”Jag kan inte, mina knän är obrukbara av frostskador.”

Qin Hui insåg att den galne munken inte var någon dåre. Så han beslutade att slå ned på munkens trasiga kåpa istället. Han utbrast: ”Hur bara vågar du komma till mig klädd i trasor! Ska inte munkar uppföra sig anständigt?”

Munken flinade och sade: ”Varför talar ni till mig på det sättet när ni är välklädd och välutbildad? Döm mig inte efter kläderna. Min uppenbarelse må vara ful men jag har ingenting på mitt samvete. På samma sätt kan en del ämbetsmän se ut att vara respektabla, men de är onda och deras samvete irriterar dem konstant.”