Den här korta kinesiska berättelsen handlar om en fattig man som bar på en rikedom utan att han visste om det.
Någonstans i Kina fanns det en gång för länge seden en fattig man som gjorde ett besök hos en mer välbeställd släkting. Släktingen var generös och vänlig, och bjöd på en måltid med rikligt med mat och dryck. Efter att ha ätit och druckit gott somnade den fattiga mannen i sin stol.
Men plötsligt måste släktingen ge sig iväg i en hastigt påkommen affärsangelägenhet. Den fattiga mannen sov djupt och gick inte att väcka. Så släktingen sydde fast en ovärderlig pärla på mannens kläder innan han gav sig iväg. Denna utsökta lilla pärla kallades ”visdom”.
Den mätta och rusiga mannen var helt omedveten om vad som försiggått medan han sov. När han vaknade lämnade han huset och fortsatte sin vandring. Hans fattiga liv bestod och han hade svårt att få ihop tillräckligt med mat varje dag. Mannen hade ingen aning om att han hela tiden bar omkring på en värdefull pärla.
En tid senare stötte han ihop med sin släkting igen. När släkttingen såg att han fortfarande var klädd i trasor suckade han och sade: ”Du är verkligen en dåre. Du söker oförtrutet efter mat och kläder varje dag. Men varför? Jag trodde du levde ett bra liv vid det här laget. När du besökte mig sydde jag fast en ovärderlig pärla på dina kläder. Du kunde ha blivit rik och levt ett välbeställt liv hela den här tiden, men istället har du varit upptagen med att fortsätta tigga om mat och kläder!”
Den här berättelsen vill påminna om att vi ska använda den visdom som gudar gav människan innan vi kom till den här världen. Men vi har gradvis glömt den ovärderliga ”pärlan” visdom när vi blivit mer och mer upptagna och förvirrade av alla livets lockelser och ”krav”. Vi stretar obönhörligt på med vår livsresa och glömmer att titta efter vår egen visdoms pärla.
Översatt till engelska av Dora Li. Berättelsen är återpublicerad med tillstånd från boken “Treasured Tales of China,” Vol 1.
Översatt från engelska till svenska och något modifierad av Epoch Times Sverige.
