Sångare och musiker Veikko Christian Kiiver delar med sig av sin utsatta uppväxt. Han berättar om hur konst och kultur kan utveckla människan och ge kraft och glädje i svåra stunder.

Vi möts vid Historiska museet i Stockholm. Det är få besökare och lugnt och stilla. Veikko tycker miljön ger en fin inramning för vår intervju där historiska tillbakablickar möter samtiden.

Veikko växte upp i det av Sovjetunionen ockuperade Estland. Propaganda och påtryckningar hörde till vardagen och något han lärde sig leva med, men aldrig glömde bort.

– Det var verkligen motbjudande, men jag fick inte visa eller säga någonting utan var tvungen att gömma och pressa ner mina känslor och tankar.

Det som hjälpte Veikko genom skoltiden var att undervisningen var förlagd till en 1700-talsherrgård. Han studerade byggnaden och njöt av arkitekturen. Där fanns vackra proportioner och detaljer såsom friser, takmålningar, stuckaturer och vita italienska kakelugnar.

– Varje dag var jag medveten om vilket underbart ställe det var. Att jag samtidigt fick lära mig rödpropaganda var en väldigt disharmonisk situation för mig. Den vackra byggnaden var så välgörande och stod i skarp kontrast till det som propagandan ville måla upp och egentligen ville förstöra: det balanserade, harmoniska och historiska. Det pågick en form av kulturrevolution på liknande sätt som i Kina.

Skoltiden i den gamla herrgården präglade och inspirerade honom så mycket att han vid tio års ålder ville bli arkitekt. Han ritade flera hus och utvecklade förmågan att betrakta byggnader och proportioner. Skönheten som han upplevde i arkitekturen har han burit med sig hela livet.

– Intresset för byggnader har jag alltjämt, och ögat mäter hela tiden vad som är bra och mindre bra. Hus kan kännas upplyftande och harmoniska, men de kan också kännas tunga och instängda. Människan behöver rymd och utrymme för att må bra.

Vid tio års ålder började Veikko också att spela tvärflöjt. Egentligen ville han spela fagott, men instrumentet var för tungt för ett barn så det blev flöjt i stället. Det var långa dagar med först vanlig skola och därefter två mils bussfärd för att ha musiklektioner. Några år senare bestämde han sig för att satsa på att bli professionell musiker och utbildade sig till flöjtist och orkesterledare.

Han upptäckte sången genom att delta i körer och åkte bland annat på turné till Sverige, där han beslutade sig för att hoppa av och stanna. Det blev studier i klassisk sång vid Kungliga Musikhögskolan med en sångsolistisk och vokalpedagogisk examen.

– Som professionell musiker behöver vi ständigt hålla oss i form: öva och musicera. Vi behöver väcka vår kropp varje dag. Det är inte alltid så lätt för oinvigda att förstå att vi måste öva och repetera så mycket för att hålla en viss standard.

Veikko lyfter fram betydelsen av att i unga år börja utbilda sig inom ett konstnärligt område; åldern mellan sju och femton är bästa tiden för att utveckla färdigheter och kunskaper. Passar man på att göra något nyttigt under den här tidsperioden då varar det hela livet, säger han.

– Musikstudierna hjälper en i allt man gör i livet, även om man inte blir professionell. I början är man fokuserad på inlärning av principer och tekniker, för att senare utveckla ett eget sätt att använda färdigheterna på i livet. I musik är man tvungen att redan från början lära sig att skapa inom de givna ramarna. Nu för tiden vill man lära sig allt så fort och det får inte vara svårt.

– Det finns ett värde i att ihärdigt arbeta för att nå ett resultat, men det är få som drömmer om det. När jag blickar tillbaka kan jag se vilken värdefull process det har varit. Oavsett vad som händer i mitt liv eller i samhället, kan ingen ta ifrån mig allt det jag har utvecklat och erfarit på ett både inre och yttre plan.

Veikko berättar om att när han tomhänt kom till Sverige blev pianot i det hyrda rummet en stor tröst. Han hade inga noter, men spelade stycken av Bach och Brahms utantill.

– Det var mitt minne som hjälpte mig och jag förstod att det jag kan är mitt. Att lära sig musikstycken utantill är jobbigt, men i långa loppet är det ett vinnande koncept.

Veikko menar att vi är produkter av det som varit innan oss och att vi har en plikt att förvalta det som varit bra. Som klassiskt skolad musiker måste man behärska musik från fyra århundraden med olika ideal, uttrycksmedel, stilar och detaljer.

– Den musik som ligger närmare min själ går djupare in och jag kan med glädje och kärlek förvalta den delen. Det är en omöjlighet för mig som enskild musiker att förvalta och bära all musik. Därför är det av största vikt att de som utformar olika utbildningar gör det med medvetenhet om, och respekt för tidigare, nuvarande och kommande generationer.

Veikko påtalar hur det kan se ut på musikutbildningar nuförtiden i Sverige och nämner Kungliga Musikhögskolans enormt påkostade nybyggnation, samtidigt som man skär ner på utbildningarnas längd. Prioriteringen är felaktig menar han och tar som exempel att en gata kan få kosta en miljon per meter att anlägga medan pengar till utbildningar saknas.

Det finns normer i samhället som styr vad som ska prioriteras och inte. Veikko menar att när det gäller konstnärligt skapande finns det intressanta, tankeväckande och normbrytande konstverk, samtidigt som mycket inte är bra.

– Det finns många som vill göra sig ett namn och använder destruktiva konstnärsyttringar för att bli kända. Tyvärr är många sådana människor aktiva i att marknadsföra sig själva, medan klassiskt skolade personer som kanske är mer känsliga och filosofiskt lagda, inte går i strid på samma sätt.

– Det verkar som att dissonans, uppslitande klanger och negativa energier är otroligt spännande nuförtiden för programansvariga, medan publik och musiker kan ogilla den här typen av musik. 

Veikko låter musiken ljuda vidare i det musikaliska byggandet som han utför som dirigent och pedagog vid bland annat Umeå Barockensemble och för ett antal körer. Han är dessutom specialiserad i gregoriansk sång och uppträder med gruppen Scala Jacobi som han också leder.

– Jag ser mig som ett bygge som jag själv måste skapa. Var och en är sin egen arkitekt som har möjlighet att skapa med eftertanke och värdighet. Det är vi som lever nu som skapar och bär kulturen och vi måste anstränga oss för att kunna framföra musik på bästa sätt. Konst och kultur är människans bästa bedrift.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.