Vegofärs är ett populärt och enkelt sätt att ersätta kött med vegetariska produkter. Men för till exempel tonårsflickor som behöver få samma tillskott av järn och zink som man får med kött kan det vara ett förrädiskt val. Det skriver Testfakta i ett pressmeddelande efter att ha testat vegofärser.
För att ta reda på hur väl vegofärsen faktiskt tillgodoser människans behov av olika näringsämnen jämfört med köttfärs har Testfakta låtit testa 14 olika fabrikat som finns att köpa i handeln.
I undersökningen kartlades färsernas energiinnehåll, proteinsammansättning, nivåer av vitamin B12 samt mineralerna selen, zink och järn.
Men även nivån av fytinsyra, som förekommer naturligt i bönor och baljväxter och som har en hämmande effekt på kroppens förmåga att tillgodogöra sig bland annat järn och zink, har analyserats. Den binder mineralerna så att de blir svåra för kroppen att ta upp.
Resultatet visar att den uppmätta halten av fytinsyra är så hög att den har en starkt hämmande effekt på biotillgängligheten av både järn och zink i de flesta produkterna, skriver Testfakta.
Fytinsyra finns tillsammans med mineraler som järn, zink och magnesium naturligt i spannmål, soja, råris, baljväxter, nötter och fröer. Men höga halter försvårar upptaget av mineraler, i synnerhet järn och zink.
Inger-Cecilia Mayer Labba, som är teknologie doktor inom livsmedelsstrategi, menar att vegofärserna genomgående har en låg biotillgänglighet jämfört med nötfärs.
– En låg tillgänglighet betyder att kroppen inte kommer att kunna ta upp mer än bara några få procent, säger hon. På de här nivåerna kanske det handlar om 3–4 procent av innehållet som kroppen kommer att kunna ta upp. Det kan jämföras med järn från kött där man brukar räkna med en absorption strax över 20 procent. Det blir med andra ord en stor skillnad även när det totala innehållet av järn och zink är högre i den vegetariska produkten, säger Inger-Cecilia Mayer Labba, i pressmeddelandet.
Testet visar att proteininnehållet är väldigt varierande i de olika produkterna. Medan några är i nivå med nötfärs når andra knappt upp till hälften.
Innehållet av järn och zink varierar också stort. Några är jämförbara med nötfärs medan innehållet i andra är betydligt lägre.
Vad gäller energiinnehållet i vegofärserna visar analysen att så mycket som 50–60 procent av energin kan komma från kolhydrater, något som helt saknas i kött. Däremot är fetthalten oftast betydligt lägre, där merparten ligger långt under nötfärsens tio procent, men det finns undantag som sticker ut.
Ingen av vegofärserna bidrar heller med vitamin B12 som kroppen behöver för att kunna bilda röda blodkroppar, vilket kan leda till blodbrist.