Vara med naturen: Ökad självinsikt och inre styrka
Josefin Wilkins skriver om vårt inre och naturens positiva inverkan på vår hälsa
Foto: Josefin Wilkins


I en värld där tystnaden fylls av pipande notiser och där våra tankar tickar av otålighet, så är det svårt att bara stå still. Det är som att både samhället och vår egna vilja blivit ockuperade till ett ständigt race och en jakt på att göra mera, mera, mera.

Vi klagar på den moderna livsstilens eviga tidspress och krav, vi klagar på barnens bristande koncentrationsförmåga, vi klagar på att telefonerna/paddorna tar för mycket av vår uppmärksamhet … Men även när vi är ensamma så verkar vi ha en förmåga att älska det där med att distraheras. Detta gör att trots att kroppen skriker efter vila och trots att vi under veckan plockat på oss känsloprocesser som ligger och gnager under ytan, och trots att vi har en fri helgdag där vi skulle kunna möta oss själva så styr vi oss själva in i mer göranden, mer notiser, mer semestrar som måste planeras.

Du måste vara modig, visa hög självmedkänsla och passa dig för negativa tankar som har en förmåga att klibba fast.

För det där med distraktion är så himla lockande på något sätt. Det finns så mycket att mata hjärnan och självkänslan med. Och de kan vara så att precis innan jag ska gå till naturen, till tystnaden, till stunden där jag aktivt väljer att stå stilla, ja, då stoppar jag mig själv. Jag hittar på att instagram borde scrollas, eller var det städning, tvätt, eller oroa mig över framtiden som jag borde göra? Även i naturen så plockas ibland telefonen upp, bort från nuet vill jag gå, för visst var det ändå någon jag borde ringa?

Kan du känna igen hur din hjärna ständigt kommer med ursäkter? Den ena svagare än den andra!

Foto: Matthew Wilkins

För att gå in i de där omtalade ”varandet” är svårt. Jag minns själv när jag efter dagar i tystnad under en meditationskurs bröt ihop. Inte för att jag hade en dramatisk händelse som behövde läkas, utan för att jag hade en sorg inom mig, som bara behövde kännas! I naturen sker samma sak. Under mina promenader kan jag ibland se hela mitt liv i en enda tankefas. Jag ser vita lögner, hur allting blev så fel, hur ord sades. Jag ser mitt eget ansvar och hur lätt det är att låta sin egen ”självbesatthet” ta kontroll och såra andra i något slags maktspel. En självinsikt som är supersvår att bära och visst är det enklare att springa.

För det är när vi tar ansvar för att vi som människor behöver eftertanke, när vi lyssnar på både tankar och känslor som ligger och gnager, det är då vi kan hitta kraften och styrkan i oss själva.

För självinsikt är ingen enkel resa, det ligger i ordet att det handlar om att lära känna både sina brister och tillgångar. Du måste vara modig, visa hög självmedkänsla och passa dig för negativa tankar som har en förmåga att klibba fast. Har de gjort det så kan det hjälpa att skriva ner det som kommer, prata med andra eller bara pausa och höra vinden susa.

Svåra känslor så som sorg, ilska, självömkande kommer också att komma. Livet är liksom upplagt på de sättet och vilka är vi som tror att vi kan lura livet och förvänta oss att bara få lycka.

Men trots att det där med att titta innåt och att pausa inte är någon härlig reatreat, måste jag ändå propagera för att det här med självinsikt är en av nycklarna för ökad inre styrka!

Foto: Matthew Wilkins

För det är när vi tar ansvar för att vi som människor behöver eftertanke, när vi lyssnar på både tankar och känslor som ligger och gnager, det är då vi kan hitta kraften och styrkan i oss själva. Vi kan börja äga oss själva, inse att vi är ett levande subjekt som under dagen och veckan har ett val, även om det valet är att jag måste acceptera att jag inte kan förändra eller läka andra, eller om valet är att jag i denna stund måste låta andra hjälpa mig, för att kunna läka.

Att lära känna sina inre val, hur små eller stora dessa än må vara, ger oss ett uns av inre kontroll där vi själva styr vårt liv och inte låter andra vara de som håller i kontrollerna.

För genom att veta vad som pågår inom oss själva så växer både vår inre intelligens och styrka. Det är med hjälp av självinsikt som vi kan stå upp för oss själva och i mötet med andra veta vad som är vår egen skit och vad som ägs av andra. Och det är genom att kontinuerligt stanna upp, där vi varje vecka, kanske varje dag, lägger in stunder för reflektion, som vi på riktigt kan komma oss själva nära.

Inget hokus pokus. Ingen trendig ny metod. Utan kravet är tystnad, ensamhet, självmedkänsla och en väldans massa mod!

Josefin Wilkins

Josefin Wilkins. Foto: Matthew Wilkins

Josefin Wilkins är socionom med inriktning på miljöpsykologi och utomhusmiljöer för hälsa och välbefinnande. Hon arbetar inom pre-rehabilitering, föreläser, håller kurser och utbildar inom hälsa. Hon fokuserar på helheten och relationen mellan människan, kroppen och omgivning. Artikeln publicerades ursprungligen på hennes blogg. Följ också Josefins inlägg på Instagram.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss