Bokförlaget The Sublunar Society håller på med en stor utgivning av svenska klassiska skönlitterära verk. Ett av dessa är Barnen ifrån Frostmofjället från 1907, en tidig realistisk roman som riktar sig till barn.

Barnen ifrån Frostmofjället utspelar sig i Ångermanland under 1860-talet. Vi möter en sjuhövdad syskonskara som just har förlorat sin mor till följd av svältårets påfrestningar. På dödsbädden ängslas modern över hur det ska gå för barnen. De kommer att bli utauktionerade till gårdarna eller hamna på fattigstugan och i värsta fall inte få med sig den kristna tron och andan. Den äldste, Ante, får då idén att de alla sju, tillsammans med sin trogna get Gullspira, ska ge sig av på vandring. Så blir det också; i den karga vintern vandrar de från gård till gård och möter både goda och onda människor. Barnen blir under färden allt färre, då de blir adopterade. Deras sökande efter hem fungerar som romanens dramaturgiska motor.

Moral är ett ledmotiv genom berättelsen. Alkoholen är en förförare, där den första ”supen” anses vara den farligaste. Ante, som hela tiden slår vakt om det kristna förhållningssättet, fungerar genom romanen som ett slags moralisk förebild för läsaren. Andra ideal som det pläderas för är att de äldre och starkare ska se efter de yngre och svagare. I förordet förklarar bokens författare Laura Fitinghoff att ett av berättelsens syften är att lyfta fram det hjältemodiga hos barn från lägre samhällsskikt, något som tidigare inte hade skildrats i så stor omfattning.