Krönikören reser världen över och möter överallt samma ansikten i reklamen och bakom diskarna – samtidens ansikten. Vad är det för ansikten? Ler de, eller är det grimaser? Finns det någon mänsklighet där inne, eller rör det sig om maskiner?

Hon stod där under den stora reklampelaren och kurade. En äldre kvinna som ibland kallas tant. Hon var klädd i en grå kappa som satt ganska tajt, men bra var det kanske för i kväll regnade det och blåste i Värnamo. Det enda som talade om för mig att hon faktiskt levde var att hon ibland tittade efter bussen. Mina tankar gick till en pingvin som gör bäst i att inte röra sig ur fläcken för att uthärda den långa arktiska vintern. Jag såg framför mig en hyreslägenhet i någon förort – hon skulle ju ta bussen, en make som gått bort, några barn som bor här och där. En mager pension efter ett långt arbetsliv – kanske som sjuksköterska eller kassörska. Kanske låter det fördomsfullt men något sade mig att den äldre damen där i halvdunklet hade levt ett anspråkslöst liv. En av dem som levde och dog utan att göra något väsen av sig.

Hon stod alltså under en reklampelare som ville att hon skulle köpa en ny Samsungmobil. Modell ”Galaxy Z Fold5”, eller modell ”Z Flip5”, om jag nu fick allt rätt. För att riktigt fresta den gamla damen bad man henne att ”Öppna din värld”, och på vägen måste hon också öppna sin plånbok.