Arne Nilsson påminner oss om en verklighet som de flesta av oss känner men sällan pratar om. Alla dessa små ansträngningar som inte leder någon vart, men som just därför ger våra liv en andningspaus.
Det är fascinerande vad en liten boll kan göra med fyra gubbar. Lugna, distingerade nåja), äldre gentlemän blir som förbytta om de får syn på en boll. Den behöver inte ens vara rund.
Det är en badmintonboll jag pratar om, och de fyra (ibland fem) gubbarna kan vi kalla för Björn, Per-Uno, Göran och Tommy, eftersom det är så de heter. Platsen är en skolas gymnastiksal och vi spelar gratis eftersom vi arbetat där och räknas som hedervärda alumni.
