Den danske författaren Albert Dams roman Dag så lång (1954) leder läsaren bort från ett vaneseende. Trots – eller kanske tack vare – huvudpersonens låsta läge vid sjukhussängen kastas vi in i en värld av infall och associationer.

Vi minns väl alla det lite dubbla i att vara hemma från skolan, sjuk nog att få slippa gå, frisk nog att känna lyxen i att bli ompysslad och bara vara nerbäddad. Barnet och den gamle möts på sätt och vis i det världsfrånvända upp-i-det-blågrubblandet och frånvaron av praktiska bekymmer med jobb, pengar och vardagsbestyr. Sedan är det ju den anhöriges sorg och vak vid dödsbädden som också gör det till en så tacksam scen att bygga upp ett drama kring. Ovanstående aspekter strålar alla samman i den danske författaren Albert Dams klassiska roman Dag så lång (översättning Pelle Fritz-Crone, Bonniers, 1968).