Hilde Köves bröt ihop 2013 på en semester i Spanien. Det var början på en resa som har kostat mycket pengar, och en lång sjukskrivning. Med hjälp av KBT-behandling har hon till slut hittat en väg ut. Mycket lidande hade dock kunnat undvikas om hon hade rätt hjälp i tidigt skede, anser Hilde.

– Många läkare tror att det räcker med antidepressiva piller, vila och motion för att komma tillbaka efter utbrändhet. Och så ska man bara bli bra. Det är helt galet, säger Hilde. 

Hon menar att tillfrisknandet hade gått mycket fortare om hon hade fått rätt vård tidigare.

– Jag ville ganska tidigt komma på stressrehabilitering, men han trodde inte det skulle hjälpa mig. Läkaren bara frågade mig lite nedlåtande: ”Vad ska du prata om?” Och jag svarade: ”Det måste finnas en orsak till att jag mår så här.”

Hon började betala ur egen ficka för samtal hos psykologen, och olika kroppsbehandlingar, vilket till slut blev ekonomiskt ohållbart. Så småningom fick hon en psykolog via landstinget, men ingen terapi som riktades specifikt mot utbrändhet.

KBT-behandling gav ett lyft

Som tur var träffade hon till slut en annan läkare som förstod, och efter nästan tre års sjukskrivning, fick Hilde börja på en stressmottagning, en behandling på 26 veckor, där man jobbar enligt KBT-metoden. 

– Det har gett mig helt nya insikter. Jag ser mina beteenden tydligare, och vad det är hos mig som gjort att jag blivit utmattad. Jag har fått konkreta verktyg för hur jag ska kunna förändra mitt beteende. För mig handlar det mycket om att våga sätta gränser. 

På stressmottagningen jobbar man både i grupper och enskilt med en psykolog. 

– De tar upp mycket av vad som händer i kroppen, om olika beteenden och hur man hanterar känslor. Vi lyssnar på föreläsningar och sedan går man igenom enskilt vad det är man ska jobba med.

Acceptans är grunden till förändring

Idag utstrålar Hilde energi och hon har en inre balans. Hennes liv innehåller de tre pelarna som hon lärt sig genom KBT; acceptans, balans, och återhämtning. 

Acceptansen är central, "först då kan man skapa en förändring" menar Hilde.

– Jag är mycket känsligare och skörare än vad jag var för 10-15 år sedan. Den där känsligheten är svår att acceptera. Jag behöver framförallt acceptera att jag inte kan leva som förr, och kommer aldrig att kunna göra det. 

Att jobba med återhämtning och balans är viktigt.

– Om glaset håller på att bli tomt så behöver vi fylla på med sånt som vi mår bra av. Det är ens eget ansvar att ständigt fylla på. Man kan aldrig sluta med det.

Viktigt är dock att påfyllnaden inte innebär stress, eller är inriktad på prestation.

– Det är bra att ta promenader, och vistas i naturen. Kärleksfulla relationer, och kramar hjälper. Yogan är viktig för mig, och mina barn. Viktigt göra saker som man tycker är roligt. Inte pressa sig till en powerwalk på en timme, eller att du måste gå 10 000 steg. Bara det att sitta i lugn och ro i ett samtal med en god vän över en kopp kaffe är värt mycket, säger Hilde.

Arbetsgivaren lyssnade inte

Hilde trivdes med sitt arbete, eller så trodde hon det åtminstone, som ansvarig för en kundtjänstavdelning på ett logistikföretag. Men hon var överbelastad, och pressade sig mer och mer för att hinna med. Samtidigt hade hon nästan helt ensam ansvaret för barnen efter en uppslitande skilsmässa.

Hon fick svårt med koncentrationen, hade yrsel, huvudvärk, och hjärtklappning, och tappade sömnen. Migränattackerna kom när hon var ledig, och magkatarren var en ständig följeslagare.

– Min frukost bestod under lång tid av en kopp kaffe och en Treo. Det tyckte jag var normalt. 

Hon försökte varna ledningen på jobbet men ingen lyssnade. Det enda som behövdes anser Hilde, var att sätta in mera resurser och få stöd. 

– Jag såg vad som behövdes för att situationen skulle bli bättre, men företaget satsade på att utveckla annat. Det kostade en persons sjukskrivning, och ett långvarigt lidande...arbetsgivaren resonerade, ”men då plockar vi bara in en ny person”. Det är ett väldigt kortsiktigt tänkande, säger Hilde.

På en semesterresa med goda vänner sommaren 2013 insåg hon att något var väldigt fel. När de diskuterade en utbränd väninnas situation bröt hon ihop. Hon sökte hjälp hos en psykiatriker och fick antidepressiva mediciner. Tabletterna blev som en konstgjord andning. Hon försökte tappert jobba sex månader men till slut blev hon tvungen att sjukskriva sig. 

– Hade jag haft den kunskapen då, så hade jag sjukskrivit mig tidigare eller verkligen krävt rätt typ av vård. Jag körde på alldeles för länge, och det blev oerhört svårt att återhämta sig, säger Hilde.

En nystart

Hon går nu på ett nytt rehab-program för att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

– Det känns spännande. Det blir verkligen som en nystart i livet. Samtidigt är det lite läskigt, då jag inte alls vet vad jag ska göra i framtiden. Men jag kan inte gå tillbaka till det jag har gjort innan.

– Jag har ändå stort hopp till arbetsförmedlingen. De verkar förstå vad det handlar om.