Epoch Times har tidigare uppmärksammat den nyligen startade insamlingsstiftelsen Doku som hoppas ”kunna råda bot på bristfälligheterna i den mediala och akademiska bevakningen av extremistisk islamism”. Nu skriver de fyra personerna bakom stiftelsen i en debattartikel i Expressen att det är de två senaste regeringarna som bär ett stort ansvar för att radikal islamism har fått breda ut sig i Sverige.
Det var i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 15 juli som journalisterna Sofie Löwenmark och Magnus Sandelin, kulturskribenten Johan Lundberg och advokaten Peter Gustavsson gick ut med att man startade insamlingsstiftelsen Doku. Syftet med den är att föra en kontinuerlig journalistisk granskning av extremistisk islamism eftersom en offentlig kartläggning av jihadistiska miljöer länge har varit eftersatt.
Enligt Säkerhetspolisen, Säpo, har antalet som rekryteras in i våldsbejakande islamistiska miljöer tiofaldigats till cirka 2 000 på mindre än ett decennium. Omkring 300 av dessa personer har varit i Syrien och Irak och krigat för terrororganisationen Islamiska staten och andra jihadistiska grupper. Flera av dessa personer har också återvänt till Sverige och fortsätter att verka för sin ideologi.
Nyligen kom rapporten ”Mellan salafism och salafistisk jihadism”, som kartlägger den islamistiska extremismmiljön i Sverige och dess påverkansmetoder, ut.
– Detta är ett förhållandevis nytt forskningsområde. Det saknas i dag i stor utsträckning studier och forskning på de salafist-jihadistiska miljöerna i en svensk kontext. Framförallt saknas forskning om kopplingar mellan salafism och salafistisk-jihadism. Rapporten syftar till att bredda förståelsen för deras budskap och påverkansmetoder, säger Magnus Ranstorp i ett pressmeddelande på Försvarshögskolans webbsida.
Enligt de fyra skribenterna i debattartikeln har den extremistiska islamismen skapat samhällsproblem då den ”har kunnat breda ut sig förhållandevis oproblematiskt”.
”Som framgår av bland annat Hanna Gadbans bok Min jihad har salafistiska organisationer under flera år på svenska gator och torg bedrivit rekrytering inte bara till extremistiskt inriktade församlingar utan även till terrororganisationen IS”, skriver de.
De listar några av de initiativ som regeringen har tagit till verksamheter som dessvärre har bidragit till att man har försvårat arbetet mot radikal islamism.
Allt sedan Mona Sahlin utsågs till samordnare har arbetet präglats av ineffektivitet. Vid en utvärdering förra året visade det sig att anställda i projekt med så kallade kunskapshus saknade kunskap om våldsbejakande islamism och inte heller var kunskapshusen samordnade, skriver de fyra skribenterna.
Mona Sahlins efterträdare, Anna Carlstedt, var inte mycket bättre hon, då hon utmärkte sig med märkliga uttalanden. Hon har bland annat sagt att orsaken till att så många från Vivalla och Angered ansluter sig till terrororganisationen IS var en ”miljondollarfråga”. Hon sade även att arbetet för ”ett hyfsat jämlikt samhälle” var ett bra sätt att få stopp på den radikala islamismen.
Någonting annat som man kritiserar är kulturministern Alice Bah Kuhnkes bristfälliga kunskaper om jihadistisk extremism. Hon sade tidigare att Umeå har varit framgångsrik i arbetet mot våldsbejakande extremism när det gäller återvändande terrorister. Problemet var bara att staden inte har tagit emot någon återvändande terrorist.
Ett annat problem som man pekar ut är initiering av stora forskningsprojekt som leds av forskare som tonat ned problem med extremistisk islamism.
Man nämner Mattias Gardell som fått medel från regeringen att bedriva forskning mot rasism. Han har också varit engagerad i Charta 2008, ”en organisation vars verksamhet gått ut på att kritisera svensk terrorlagstiftning generellt samt att bedriva opinionsarbete till stöd för personer som Säpo utpekat som islamistiska terrorister”.
En annan sak som har försvårat arbetet mot extremistisk jihadism är att myndigheter i integrationsarbetet har betalat ut enorma belopp till muslimska föreningar.
I april beslutade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, att Sveriges Unga Muslimer, SUM, inte får statsbidrag. Detta efter att det visat sig att organisationen har sympatisörer och aktivister som ingår i den våldsbejakande islamistiska miljön. Flera förtroendevalda har dessutom stridit för IS i Syrien.
De fyra skribenterna i debattartikeln menar därför att de två senaste regeringarnas politik mot radikal islamism har försvårats på flera plan. Man menar att detta ”har ”återspeglats inom journalistiken, som var sen med att ta sig an de växande islamistiska extremistnätverken”. Därför tror man ”att tiden nu är mogen för ett effektivt engagemang mot islamistisk terrorism, såväl politiskt och polisiärt som journalistiskt”.
