Den svenska konstnären Urban Larsson är en vän sedan långt över tjugo år. Vi gick på Studio Cecil-Graves tillsammans i Florens och var rumskompisar en kort period. Sedan dess har han gjort sig ett namn inom europeiskt porträttmåleri. Han lever med sin hustru Lara, konstkonservator, och deras tre barn i Amsterdam. Jag var mycket glad åt att intervjua honom via Skype, och samtidigt väcka liv i gammal vänskap.

Urban föddes i Stockholm 1966 och har bott och verkat i Amsterdam sedan 1991. Först studerade han konsthistoria vid Stockholms universitet. I januari 1988 begav han sig till Florens, Italien, för att studera vid Studio Cecil-Graves i ett halvår. Han ägnade ett år åt arkitekturstudier vid Tekniska högskolan i Stockholm innan han återvände till Florens för att fortsätta sina studier vid Studio Cecil-Graves. På den tiden var det den enda ateljén i Europa som undervisade i traditionell realism. Han tillbringade sammanlagt nära tre år där; lärde sig att teckna och måla, och introducerades till målare från tidigare seklers visuella språk, filosofi och tekniker. Efter sina studier i Florens flyttade han till Amsterdam där han blev verksam konstnär.

En av de saker som vi som studerade hos Charles Cecil delar är att vi föredrar att måla direkt från naturen, i sight-size. Detta är en sak som Urban har hållt sig till, även när han målat av regeringstjänstemän och kungligheter. Som du kanske anar så handlade mycket av vår konversation om hans erfarenheter med att hantera sight-sizes förutsättningar med de olika personerna som han har målat av.

Sedan 2007 har Urban haft förmånen att jobba i impressionisten George Hendrik Breitners (1857-1923) ateljé som byggdes 1898 i Amsterdam. Du kan se ateljén i fråga på bilderna ovan.

Urban utför ibland sina uppdrag på andra platser än i ateljén i Amsterdam. För mig var det intressant att höra hur han lyckas försäkra sig om att ateljéerna som inte är hans egna når upp till den nödvändiga standard som sight-size kräver. Ju större en målning i sight-size är, desto längre bort måste konstnären stå när han tittar på objektet och målningen samtidigt. Uppgiften blir ännu mer komplicerad i och med att Urban inte använder artificiellt ljus. Utöver avståndskraven behöver större målningar även en ljuskälla som är placerad högre upp. Sammanlagt betyder detta att han behöver ett något större utrymme, med högt i tak och med högt placerade fönster, helst norrvända. Om kunden inte har ett lämpligt rum hyr han ibland själv ett tillfälligt utrymme.

En rolig anekdot involverar en serranoskinka. En gång när han befann sig i Madrid var Urban tvungen att använda en provisorisk ateljé som var belägen i kundens hus. För att ta sig från tittarpositionen till duken var han tvungen att gå runt en stor, torkad skinka som stack upp från köksbordet. Lyckligtvis såg han precis tillräckligt mycket från sin tittarposition att han kunde se personen han avbildade vid skinkans ena sida.

Tiden är förstås alltid ett stort problem för en porträttmålare, både för den som avbildas och för konstnären själv. Hur lång tid det tar att färdigställa ett porträtt har inget entydigt svar, det beror på många olika faktorer. I Urbans fall uppskattar han att det tar mellan fem och nio sessioner, där varje session är två och en halv till tre timmar lång. Personerna han målar av vet detta i förväg. Om någon undrar varför han inte använder ett fotografi helt enkelt (vilket skulle gå mycket snabbare) förklarar han att de målar för att bli avbildade i verkligheten. Egenskaperna i en sådan målning är inte desamma som i ett foto eller en målning som är målat från fotografi. Processen är annorlunda. Resultatet är annorlunda. Och det är delvis för de skillnaderna som de anlitar honom.

Han har upptäckt att de flesta av hans kunder, efter en session eller två, börjar se fram mot sessionerna. Liksom många porträttmålare försöker han att föra samtal med den avmålade under sessionerna. Det bidrar inte bara till att hålla modellen intresserad och livfull, utan är också något som Urban själv finner viktigt och mycket trevligt.

Ett annat hjälpmedel han har för att få modellen intresserad av processen är en stor spegel som han ställer upp så att den avbildade kan se hur målningen utvecklas. Medan Urban ständigt går fram och tillbaka mellan tittarpositionen och duken för att måla kan sittaren se sig själv och målningen i spegeln. Många av dem som sitter tycker att det är fascinerande.

Ett par gånger om året åker Urban till Florens för att assistera Charles Cecil med att undervisa i porträttmålning i sight-size. Han planerar att göra det ännu mer i framtiden.

Urban har en hel del råd till konstelever, men summerar det så här: att studera måleri kräver engagemang. Om du tar det på allvar så krävs tid, ansträngning och fokus för att fullfölja målarutbildningen.

Ett av problemen som dagens representationskonstnärer möter är att det vi gör inte är samtidskonst. Självklart, vad är samtida om inte nu? Urban hoppas att betraktarna om hundra år inte bara kommer att uppskatta hans verk utan också se den bredare bilden, förankrad i och vara en del av den västerländska konsthistorien – att hans målningar speglade vår tid.

Även om jag har fokuserat på Urban som porträttmålare i den här artikeln är han också erkänd för sina stilleben, landskapsmålnginar och figurmålningar, även dem målade i sight-size i naturen. 

Här kan du se en kort film när Urban målar ett porträtt.

Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com.  

Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.