Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.
Oftast talar man om sight-size som en metod för porträttmålning, men den används inte bara för porträtt. Faktum är att första gången man använde begreppet i skrift så handlade det om modellteckning. I sin bok Drawing for Art Students and Illustrators från 1921 nämner Allen W Seaby* flera gånger sight-size, alltid relaterat till modellteckning.
”För att säkra proportionerna bör eleverna jobba på ett avstånd av några meter från modellen. Då kan man utnyttja den naturliga tendensen att teckna sight-size. Genom att hålla upp teckningen bredvid modellen kan proportionerna kontrolleras mycket effektivt. Elever bör aldrig uppmanas att ”rita stort”, ”för att fylla ut och göra pappret rättvisa”, eftersom man då våldför sig på teckningens naturliga skala, ögat och handen reser som om de hade samma takt.” – Allen W Seaby, Drawing for Art Students and Illustrators, sidan 58 (1921), fritt översatt från engelska till svenska liksom resten av citaten i artikeln.
Seaby avsåg, som kan ses i hans teckning överst i den här artikeln, att eleven skulle hålla pappret upp mot modellen snarare än att ha den uppställd i sight-size hela tiden. Tidigare i boken säger han dock följande:
”Teckningar ska så långt som möjligt utföras i sight-size, det vill säga i storleken på en kalkering på en glasruta som hålls framför modellen. Fel i proportion förekommer ofta i teckningar som påbörjas något större än sight-size, för medan eleven arbetar glömmer han skalan han började i, med resultatet att extremiteternas och detaljernas proportioner tenderar mot sight-size, som är för små för teckningens generella proportioner.” – Allen W Seaby, Drawing for Art Students and Illustrators, sidorna 18 och 21 (1921)
Där tar han upp något som Leonardo da Vinci skrev fyra hundra år tidigare:
”Tag ett glas som är lika stort som ditt papper, fäst det väl mellan ditt öga och objektet du avser att rita, och fixera ditt huvud i en ram (på ett sådant sätt att det inte går att röra det) på ett avstånd av två fot från glaset; slut ett öga, och rita noga med en penna på glaset allt som du ser genom det. Därefter, kalkera på papper det som du ritat på glaset, en kalkering som du sedan med nöje kan måla medan du intar det eteriska perspektivet.” – Leonardo da Vinci, A Treatise on Painting, kapitel CXXVI (1540)
Andra har tagit Leonardos preskription och anpassat den till modellteckning i sight-size. En var den inflytelserika brittiske konstkritikern Walter Sickert (1860-1942), som även var målare och grafiker, i slutet av 1700- och början av 1800-talet:
”När vi ritar en helfigur från naturen bör vi befinna oss tre gånger dess längd ifrån den, för att ha den under ordentlig uppsikt. (Leighton berättade detta för mig – en mer än tillräcklig auktoritet.) Om vi ritar normalt måste vi rita i den skala vi skulle ha kalkerat, om vårt pappersark var en glasruta som vi höll upp, och om vi, istället för med penna, kalkerade med en diamant på denna inskjutna ruta. Du kommer då se att en figur på fem fot då blir runt sju tum hög på ditt glas, eller dess substitut, ditt papper. I denna skala är jämförelsen direkt och inte proportionell.” – Walter Sickert, The Study of Drawing, ur The New Age Magazine 16 juni 1910
Tillbaka till Seaby:
”Såsom föreslagits ovan bör figuren ritas ungefär i sight-size, och helfiguren alltid, inte bara de delar som verkar vara mest intressanta, eller som har möjlighet att uppta pappret.” – Allen W Seaby, Drawing for Art Students and Illustrators, sidan 74 (1921)
Mellan Leonardos bokstavliga kalkering och Sickert och Seabys anvisningar för sight-size har vi Albrecht Dürers rutnät.
Albrecht Dürer (1471-1528) var en tysk renässanskonstnär och författare. Han var lika mycket av en renässansmänniska som Leonardo, om än inte lika inflytelserik. Han utformade ett antal perspektivrutnät, som, när de används från en korrekt betraktarposition, möjliggjorde visuellt exakta avbildningar i skala 1:1.
Många av dagens ateljéer och akademier undervisar eleverna i modellteckning och måleri genom sight-size. Man använder varken kalkeringar eller rutnät, bara skickliga ögon och strävan efter dessa.
*Allen W Seaby (1867-1953) var konstprofessor vid Art at Reading University, naturmålare, grafiker och författare. Han studerade vid Reading School of Art under Frank Morely Fletcher (en av Hubert Vos och Fernand Cormons elever).
Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com.
