Världen väntar på den ukrainska motoffensiven mot de ryska styrkorna. Men de flesta experter i både Europa och USA förväntar sig inte att våroffensiven, även om den blir framgångsrik, kommer att innebära en definitiv seger.

Ukraina vann tillbaka territorium under hösten och har lyckats hålla det mesta av det under vintern. Men Luke Coffey på den amerikanska tankesmedjan Hudson Institute tror inte att vi kommer att få se Putins vision av ”ett 2000-talets Ryssland med 1800-talsambitioner” stoppas för gott i vår.

Coffey, som höll en presentation i Washington den 4 maj på ämnet hur ett slutscenario kan se ut i Ukraina, sade att om USA och Västeuropa vill försvara Ukraina och begränsa den ryska aggressionen, så kommer man att behöva en långsiktig plan som få personer just nu har i tankarna.

– I stället för att se kriget i Ukraina som en serie av individuella strider måste vi börja se kriget i Ukraina som en sammanhängande kampanj där USA förbereder Ukraina för en motoffensiv, samtidigt som man bereder marken för att hjälpa Ukraina överleva nästa vinter, och därefter förbereda sig för nästa års offensiv, sade han.

Den frånkopplade inställning man nu har kan utvecklas till en verklig frånkoppling mellan Ukraina och dess allierade, ifall den förväntade offensiven inte kan få ut de ryska trupperna ur landet, och kriget övergår i en stillastående utnötningsfas, menar Coffey.

– Förväntningarna är så höga på den här motoffensiven att somliga redan menar att framtida stöd till Ukraina kommer att bero på dess framgång. Vi kan inte basera stödet till Ukraina på en händelse. Vi måste se till den större strategiska bilden.

Coffey menar att USA:s president och hans administration inte har presenterat tillräckligt starka argument för amerikanerna kring varför Rysslands hot är så allvarligt, och vad som står på spel i Ukraina.

– Problemet med administrationens språk när man säger att USA kommer att vara med Ukraina ”oavsett hur lång tid det tar”, är att ingen har definierat ordet ”det”. Syftar det på seger, något slags förhandlingslösning? Om man dock ska vara rättvis mot Vita huset så är deras problem att det bara är ukrainarna som kan definiera detta ”det”.

1991 års ukrainska gränser är målet att återta för landets president Volodymyr Zelenskyj.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj ”har varit tydlig med att han ser det fullständiga återställandet av Ukrainas territoriella integritet till 1991 års gränser som deras definition av ’seger’”, påpekar Coffey, och tillägger att det här skulle inkludera ett återtagande av Krim.

– Vi borde planera vårt bistånd och stöd till Ukraina utifrån dessa linjer, säger han.

Pavlo Klimkin, som var Ukrainas utrikesminister 2014-2019, och som nu leder den Kievbaserade tankesmedjan Center for National Resilience and Development, håller med om att slutscenariot i Ukraina troligen kommer att kräva långsiktiga strategier. För oavsett hur offensiven går kommer Putin inte att vara klar i Ukraina, och de ryska styrkorna kommer att anfalla igen.

Putin kommer att använda någon förevändning, och motståndet kommer att bli till en spiral som bara kan brytas om Europa och USA fortsätter att skicka militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina och inför ännu strängare sanktioner mot Ryssland, tror han.

Jag tror att förhandlingar med Ryssland bara är möjliga från en tydlig styrkeposition. 

Pavlo Klimkin Ukrainas utrikesminister 2014-2019. Chef för tankesmedjan Center for National Resilience and Development i Kiev

– Vi tror givetvis på att vi kommer att göra avgörande framsteg på slagfältet i vår. Jag tror att förhandlingar med Ryssland bara är möjliga från en tydlig styrkeposition ... En sådan styrkeposition kommer att åstadkommas genom militära framsteg, men kan och bör stöttas av ekonomiska påtryckningar och ekonomisk isolering av Ryssland.

Men Klimkin betonar också att det inte räcker med att Ukraina vinner militärt. För att det ska räknas som en seger måste alla aspekter täckas in.

– Vi måste ta till oss den här mentaliteten av att vinna. Om man vill vinna mot Ryssland, och det är verkligen möjligt, så måste man genomföra en avgörande mental förändring, att man kan vinna spelet mot Ryssland och mot en regim som är farlig för alla, inte bara för Ukraina, säger han.

Réka Szemerkényi är ekonom, och var Ungerns ambassadör i USA 2015–2017. I dag arbetar hon som senior rådgivare till den ideella organisationen International Republican Institute. Hon menar att länderna i Centraleuropa också ser det hot som Ryssland under Putin utgör, och att det inte kommer att försvinna bara för att trupperna lämnar Ukraina.

För många européer, särskilt västeuropéer, så innebar Rysslands invasion av Ukraina ett sammanbrott för ”flera stora teorier” som man enligt Szemerkényi baserade sina relationer till Ryssland på.

– En av dem var ömsesidig handel, att utökade handelsrelationer skulle skapa stabilitet och säkerhet. En annan var att samarbete över olika sektorer kan leda till strategiskt samarbete, säger hon.

Ingen av dessa teorier visade sig stämma, och i Centraleuropa håller man nu på att inte bara reagera på en ny politisk verklighet, utan skapa ett nytt förhållningssätt till Ryssland, menar hon. De kommande sex månaderna kommer att bli ”en väldigt känslig tid”, tror Szemerkényi.

Klimkin identifierar tre möjliga slutscenarion.

Ett kallar han piggsvinsscenariot, där USA och de europeiska allierade ”ger Ukraina sätt att avskräcka Ryssland, ger oss så mycket vapen och så sofistikerade vapen som möjligt”. Han tror dock inte att det här är ett hållbart scenario. Det skulle bara innebära en fortsättning på den nuvarande situationen.

– Det är orättvist mot Ukraina och ukrainarna. Det kommer inte att fungera. Det kommer att skapa en ny osäkerhetsspiral, säger han. I slutänden kommer det att misslyckas på grund av den skala som Ryssland kan operera på. Klimkin kallar alternativet ”fundamentalt fel”.

Det andra scenariot kallar han den ukrainska garantifästningen. I det skulle man upprätta ett antal bilaterala garantier, alternativt heltäckande garantier från Nato, vilka skulle säkra Ukrainas försvar mot Ryssland. Men det här scenariot är också tämligen problematiskt.

– Man kan tänka sig ett nätverk av säkerhetsgarantier, men för mig skulle det vara ett slags övergångslösning till ett Natomedlemskap.

Det tredje alternativet är helt enkelt att Nato och EU släpper in Ukraina som fullvärdig medlem, enligt Klimkin.

En del Natoländer är rädda för att om man släpper in Ukraina så riskerar man ”direkt konflikt med Ryssland”.

Men enligt Klimkin har Putin redan reagerat. Han tror att det var Ukrainas medlemsansökan till Nato och EU som gjorde den ryske ledaren så arg att ett årtionde av agitation kulminerade i invasionen i februari 2022. Om Ukraina skulle släppas in i Nato, särskilt efter Rysslands misslyckade invasionsförsök, så tror Klimkin att Putin skulle vika sig först, om Europa står stadigt.

– Min känsla, och min kvalificerade gissning, är att Putin inte skulle kunna reagera på ett kraftfullt sätt, säger han. Men Nato måste våga riskera direkt konflikt med Ryssland. Om man däremot backar undan så garanterar man i själva verket en konflikt med Ryssland.

– Alla slutscenarion, och det här är verkligen min huvudpoäng, är omöjliga om man inte vågar vara ambitiös. Vi behöver den här klarheten [av ett Natomedlemskap]. Utan det kommer [den ryska invasionen] tillbaka.

Ukrainare utsätts inte bara som medborgare av ett land, utan just för att de är ukrainare, vilket gör den här situationen personlig och existentiell, säger Klimkin.

– [Putin] är fundamentalt oförmögen att se Ukraina som Ukraina. För honom är Ukraina antingen Ryssland eller anti-Ryssland.

Klimkin hänvisar till tal och artiklar av Putin där han hävdar att Ukraina är artificiellt, att det inte finns något ukrainskt språk, ingen statsbildning, ingen historia.

– Det här är en fundamental del av den ryska ideologin, så som han förstår den.

Putins försök att förstöra ukrainsk identitet har dock gått helt åt andra hållet sedan invasionen, säger han.

– Ukrainarna är fundamentalt annorlunda intellektuellt än ryssar. Många började förstå det först 2014, och sedan ännu mer när Ryssland genomförde sin fullskaliga invasion.

För bara något årtionde sedan, om man sade till en ukrainare att Ryssland insisterar på att ukrainare är ryssar så hade de bara sagt ”än sen då?” säger Klimkin. Men nu, tack vare Putin, så är ukrainarna övertygade om att de inte är ryssar, och i opinionsundersökningar är mer än 90 procent emot att ingå i några som helst förhandlingar med Putin, enligt Klimkin.

– Nu förstår man att Ukraina är Europa, och att ukrainare är européer.