Under de två veckor jag var bortrest rivstartade sommaren, och ett av mina planerade samlarupptåg – granskott – hann gå från för tidigt till snudd på försent. Men så länge skotten är ljusgröna och mjuka märker åtminstone inte jag någon stor skillnad i smak på de spädare och de lite större.

Hur som helst hade jag tänkt att pröva något annat än att bara äta dem som snacks (vilket de i ärlighetens namn kanske inte riktigt håller för i längden). På nätet finns massor av recept på granskottssirap, vilket lär vara bra både som hostmedicin och på pannkakor.

De varierar lite, men ungefär går det ut på att man varvar lika delar socker och granskott och, om man vill, citronskivor i en burk och helt enkelt låter den stå i ett soligt fönster ett bra tag. Uppgifterna varierar från ett par veckor upp till två månader, men poängen är att sockret ska smälta av sig självt. Man bör vända på burken då och då så det blandar sig.

Den här minimala arbetsinsatsen passade mig bra, så jag gick helt enkelt ut med en glasburk och plockade den raskt halvfull med skott (se bilden högst upp). Här bör inskjutas att granskott inte ingår i allemansrätten, så om ni – till skillnad från mig – inte har gott om granar på era ägor bör ni fråga skogsägaren innan ni börjar plocka.

Jag har flera mindre granar på gården, och skulle därmed kunna samla in en rejäl mängd granskott utan att beskatta dem alltför hårt. Jag har inte kunnat hitta några direkta råd om hur mycket man kan/bör plocka från en enskild gran, bara att man inte bör plocka toppskotten och helst inte alla från samma kvist. Vi får se hur god den här sirapen blir, om det känns aktuellt nästa år att göra det i lite större skala…

Jag sköljde av skotten i durkslag och varvade dem med socker och citronskivor och lade locket på. Nu är det bara att låta fönstervärmen göra sitt jobb, då. Uppdatering följer, när det börjar hända något.