Public service i konflikt med rättsstaten
Foto: Bilbo Lantto/Epoch Times-arkivbild


Lagom till att public service vid årsskiftet börjar finansieras genom en allmän skatt nås vi av nyheten att betalning av brottsdömda journalisters rättegångskostnader innefattas i public service uppdrag. Nu ska nämligen SVT, och därmed skattebetalarna, betala rättegångskostnaderna på över 150 000 för de journalister som nyligen dömdes för människosmuggling.

Det var under inspelningen av SVT:s dokumentärserie "Fosterland" 2014 som tre journalister tog med sig en 15-årig syrisk pojke från Grekland till Sverige. Detta skildras i den slutliga dokumentärserien där händelsen framställs som spontan och att det görs av humanitära skäl.

Journalisten Fredrik Önnevall och två andra journalister blev senare polisanmälda för människosmuggling då man uppenbart brutit mot bland annat Schengenavtalet. Fallet fick till slut avgöras i högsta domstolen och den 20:e december 2018 kom den slutliga domen.

De tre journalisterna döms för människosmuggling till villkorlig dom, dagsböter och att betala sina egna rättegångskostnader. SVT lät dock meddela kort därefter att de kommer att stå för rättegångskostnaderna som uppgår till 152 384 kronor enligt beräkningar som Expressen gjort.

Hanna Dowling, chef för företagskommunikation på SVT, kommenterar beslutet:

— Jag vill hävda att SVT inte tar ställning i skuldfrågan, men att vi har ett ansvar för våra medarbetare eftersom vi sände programmet.

SVT:s position är att journalisterna har självständigt tagit beslutet att ta med pojken till Sverige. Men då SVT tog beslutet att sända programmet anser man sig ha ansvar för sina medarbetare vilket då tydligen innefattar att betala rättegångskostnaderna, trots att domstolen gjorde bedömningen att journalisterna hade ekonomiska förutsättningar att betala sina egna rättegångskostnader.

Politiskt oberoende

Det är mycket som är anmärkningsvärt i den här historien. För det första: Att man från början valde att sända programmet tycks stå i konflikt med public service krav på neutralitet och politiskt oberoende.

Man kan fråga sig: Hade SVT tagit samma beslut om medarbetarna istället hade smugglat narkotika? Det är högst troligt att man inte hade velat ställa sig bakom ett ställningstagande för att liberalisera narkotikapolitiken. Att förmå människor att sympatisera med en liberalisering av migrationspolitiken är lättare, men faktum kvarstår: detta är att ta politiskt ställning.

Enskilda individer kan protestera mot lagar man upplever som orättvisa genom aktivism och civil olydnad om man är villig att ta konsekvenserna av detta. Men när det gäller en statlig institution som public service är det förstås annorlunda. Utifrån vilket politiskt mandat ska man verka?

Dessutom blir genomslagskraften en helt annan då man har en årlig budget på över 8 miljarder och tillgång till sofistikerade verktyg för att påverka opinionen. Det är helt enkelt orimligt att public service anser sig ha rätt att bedriva opinion mot tillämpning av befintlig lagstiftning på så sätt som man har gjort.

I konflikt med rättsstatsprincipen

Regeringen skriver att rättsstatsprincipen innebär ”att ingen får stå ovanför eller utanför lagen, att staten och statsorganen är skyldiga att följa gällande rätt och att det finns garantier mot missbruk av statsmakten.” Detta borde förstås då även gälla public service.

Fredrik Önnevall har tidigare sagt i en intervju angående anmälan att ”det var väntat, men jag är inte orolig för jag känner inte att vi har begått något brott”. Att han på detta sätt reducerar idén om rättsstaten till vad man ”känner” är rätt, snarare än vad som bevisligen är ett brott enligt gällande lagstiftning, är anmärkningsvärt.

Detta handlande från SVT undergräver synen på rättsstatsprincipen och för fram idén om godtycklig tillämpning och godtycklig respekt för lagen. Man misslyckas också med att utkräva ansvar när fel bevisligen har begåtts. Domstolen må ha dömt enligt lagen i detta fall, men konsekvenserna uteblir då notan för det hela skickas till folket och den dömde journalisten fortsätter som vanligt, till synes belönad med ett eget tv-program.

Tilltro till rättsstaten

Det vi ser är en del av en farlig utveckling där man sakta urholkar en tidigare hög tilltro till rättsstaten och vårt gemensamma skattefinansierade välfärdssystem. Med ett skattetryck på över 50% finns det en gräns för vad folket kommer anse vara acceptabelt att få i utbyte. Brister tilltron till systemet så försvinner känslan av plikt att bidra till och upprätthålla systemet.

I ljuset av detta är det ingen välkommen situation som nu uppstår i en redan infekterad debatt. Det kan tyckas att den här gången gick man lite för långt, att man hanterade situationen allt för arrogant och oförsiktigt när man nu valde att skicka notan till skattebetalarna. Men det är möjligt att man helt enkelt var tvungen att göra detta.

Man kan spekulera i att situationen under inspelningen av ”Fosterland” inte alls var så spontan som man påstår, och att produktionsteamet var väl medvetet om situationen, vilket skulle förklara varför man nu inte kan låta journalisterna personligen ta smällen, då det är produktionsteamet som är ytterst ansvarigt. Misstaget gjordes redan 2014 när man valde att bryta mot lagen som en del av en tv-produktion.

Nu är man tvungen att hantera situationen man skapat, detta under en tid då många saker har förändrats sedan 2014. Det är idag inte många som fortfarande anser att Sverige har ekonomiska och sociala förutsättningar för att tillåta helt öppna gränser och fri invandring. Att nu i denna tid, efter migrationskrisen 2015, försvara sig med att nationsgränser är onödiga, orättvisa och inhumana, fungerar inte längre.

Det återstår att se om man verkligen lyckas lösa denna konflikt på ett trovärdigt sätt i ögonen på skattebetalarna. Å ena sidan hedra löftet man givit sina medarbetare, å andra sidan se till att inte åstadkomma allt för stor skada på allmänhetens tilltro till rättsstaten, skatteplikten och public service.

Hur man väljer att handla framöver kommer i längden vara avgörande för public service framtid. Antingen hedrar man sitt uppdrag att tjäna sina uppdragsgivares intressen eller så undergräver man sitt eget existensberättigande.